tag:blogger.com,1999:blog-18913803710267139102024-03-08T05:19:49.552+01:00sidledessimonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.comBlogger37125tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-65398498371547722412015-05-13T21:20:00.000+02:002015-05-13T21:20:04.468+02:00andra terminen på konstskolanEfter att en liten stund ha tänkt på annat blev jag trevligt nog påmind av en kollega att jag borde, eller åtminstone har möjligheten att, komplettera förra inlägget, där jag visade vad jag gjort höstterminen 2013, med motsvarande sammanställning från vårterminen 2014.<br />
<br />
I slutet av april åkte vi till ett grustag utanför Sala för att få prova på <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Land_art">land art</a>, dvs att göra något konstfärdigt av vad naturen erbjuder. Det var för min del helt oplanerat och jag provade lite olika idéer utan att riktigt fastna för något. Kul ändå att få testa på och att få lämna kvar ett mer eller mindre tydligt spår av verksamheten efteråt. Kanske fick våra samlade experiment glädja någon hundägare under dagarna som följde innan väder och vind återställde ordningen.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-BzgbWzyUnkU/VVJOC2rdc_I/AAAAAAAABSE/3R377Zaq3LE/s1600/IMG_8756.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-BzgbWzyUnkU/VVJOC2rdc_I/AAAAAAAABSE/3R377Zaq3LE/s512/IMG_8756.jpg" title="Stenrad, land art" width="446" /></a><br />
En idé som jag fortfarande kan gilla, men det skulle behöva bli mer och för det skulle en bättre plats behövas. Jag skyller på platsen.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-66uNiBjX6iQ/VVJOM5r5JtI/AAAAAAAABSQ/MMFUih0Xrsc/s1600/IMG_8824.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-66uNiBjX6iQ/VVJOM5r5JtI/AAAAAAAABSQ/MMFUih0Xrsc/s512/IMG_8824.jpg" title="Kottansamling, landart" width="446" /></a><br />
Ja, vad ska man säga? Pyssligt.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-vCP7XnHKVIs/VVJOC9na7bI/AAAAAAAABSA/x04_O1dCyWE/s1600/IMG_8837.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-vCP7XnHKVIs/VVJOC9na7bI/AAAAAAAABSA/x04_O1dCyWE/s512/IMG_8837.jpg" title="Horisont, land art" width="446" /></a><br />
Ändå ganska nöjd med vattnets spegling av himlen.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/--bXo47vwRls/VVJOHe4Me5I/AAAAAAAABSI/RKVIhvG2HMI/s1600/IMG_8937.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/--bXo47vwRls/VVJOHe4Me5I/AAAAAAAABSI/RKVIhvG2HMI/s512/IMG_8937.jpg" title="Festen, olja" width="446" /></a><br />
Fri uppgift på tema <i>Festen</i>. Ungefär så här munter kan jag ibland känna mig på festliga fester. Det här är en specifik fest på Örat i Linköping. Nej, så särskilt bra blev målningen inte, men man <i>får </i>pröva sig fram. Och jag fick chans att måla pastelligt.<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-pEK63VPwSu8/VVJOKcE_7aI/AAAAAAAABSM/-HItaOS-zVI/s1600/IMG_8939.jpg"><img src="http://3.bp.blogspot.com/-pEK63VPwSu8/VVJOKcE_7aI/AAAAAAAABSM/-HItaOS-zVI/s320/IMG_8939.jpg" title="Jens står och hänger, kroki i kol" width="216" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-zOD_1LzcXQU/VVJOO-6UEFI/AAAAAAAABSU/YV1ad5T935M/s1600/IMG_8942.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-zOD_1LzcXQU/VVJOO-6UEFI/AAAAAAAABSU/YV1ad5T935M/s320/IMG_8942.jpg" title="Jens och Simone, kroki i tusch" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/-9uWa0yhP7_g/VVJORuIF42I/AAAAAAAABSY/x4oAgytIybY/s1600/IMG_8953.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-9uWa0yhP7_g/VVJORuIF42I/AAAAAAAABSY/x4oAgytIybY/s320/IMG_8953.jpg" title="Jens, reductive drawing i kol" width="257" /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-3-k7hEFpYto/VVJOcdTn-4I/AAAAAAAABSs/tn9v5Fn0iRk/s1600/IMG_8941.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/-3-k7hEFpYto/VVJOcdTn-4I/AAAAAAAABSs/tn9v5Fn0iRk/s320/IMG_8941.jpg" title="Simone, kroki i blyerts" width="175" /></a><br />
Några krokistudier i olika tekniker (kol, tusch, kol, blyerts) Inte minst tusch var en mycket trevlig bekantskap. Ibland blir det bedrövligt och ibland blir det bättre, men det är väldigt direkt och när man träffar en linje rätt är det en fin känsla.<br />
Trean är alltså framtagen med sudd efter att först ha svärtat hela pappret med kol. Roligt att få tänka baklänges och att begränsas av suddets dubbla trubbighet.
Storlek och valör.<a href="http://3.bp.blogspot.com/--N2Lf46gCcQ/VVJOTmZXf1I/AAAAAAAABSc/fepl09yIhlk/s1600/IMG_8978.jpg"><img src="http://3.bp.blogspot.com/--N2Lf46gCcQ/VVJOTmZXf1I/AAAAAAAABSc/fepl09yIhlk/s512/IMG_8978.jpg" title="Färgtub, kol" width="446" /></a><br />
En heldag gick till denna, uppgiften var att förstora upp något rejält, och jobba en längre stund med kol, som vi annars mest använde i snabba krokiskisser och i uppteckning inför oljemålning. Det är något fint i att processen och felstegen får synas i slutresultatet, utan att de tar över.<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-JFeVV0KU-KA/VVJOYYshBoI/AAAAAAAABSk/lpayQcKe6NI/s1600/IMG_9008.jpg"><img src="http://3.bp.blogspot.com/-JFeVV0KU-KA/VVJOYYshBoI/AAAAAAAABSk/lpayQcKe6NI/s512/IMG_9008.jpg" title="Porträtt av Rosa, olja" width="446" /></a><br />
Ny modell. Nöjd med denna, fick slita en del med mycket och arbeta om axlar och former flera gånger.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-MspZX3qNoaM/VVJOa92kYLI/AAAAAAAABSo/s0KEuu_Om10/s1600/IMG_9009.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-MspZX3qNoaM/VVJOa92kYLI/AAAAAAAABSo/s0KEuu_Om10/s512/IMG_9009.jpg" title="Sittande studie, olja" width="446" /></a><br />
Nöjd med modellen, osäker på bakgrunden. Att måla av är väl en sak, det 'vet' jag hur jag kan göra, men att måla upp en fond utifrån en verklighet kombinerat med vad bilden behöver? Där är jag helt vilsen. Och lite ängsligt feg. Jag har en känsla av att det finns något jag borde förstå om bildspråk och bildkomposition som jag inte tycker mig förstå.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-h0peXjhBk6M/VVJOkNNSPKI/AAAAAAAABTk/jT1czCjsNOw/s1600/IMG_9013.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-h0peXjhBk6M/VVJOkNNSPKI/AAAAAAAABTk/jT1czCjsNOw/s512/IMG_9013.jpg" title="Liggande studie, olja" width="446" /></a><br />
Den här hittade aldrig rätt. Jag lyckades inte få henne att ligga bekvämt, hur jag än mätte och letade vinklar. Jag tyckte ändå att jag var envis och jobbade vidare, för jag har ändå lärt mig att det kan löna sig att fortsätta att arbeta med bilder som till en början känns motsträviga. Här räckte det hur som helst inte till, eller så var det modelltiden som tog slut. Frustrerande. Särskilt som jag var lite entusiastisk till en början över kompositionen.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-pmEV7LNzG_c/VVJOc7DAx3I/AAAAAAAABSw/kykej5ang_8/s1600/IMG_9284.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/-pmEV7LNzG_c/VVJOc7DAx3I/AAAAAAAABSw/kykej5ang_8/s512/IMG_9284.jpg" title="Sittande studie, lera och akryl" width="446" /></a><br />
Den här skulpturen sprack i torkningen, tappade underarmen. Lagningen blev så ful så jag tänkte att jag kunde dölja den med en skvätt färg. Jag hade ingen plan alls kring färgfälten, och det kanske syns. <br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-a44gsJ4Q7pA/VVJOdgNvQ1I/AAAAAAAABS0/r433KMX017U/s1600/IMG_9300.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-a44gsJ4Q7pA/VVJOdgNvQ1I/AAAAAAAABS0/r433KMX017U/s512/IMG_9300.jpg" title="Självporträtt, lera" width="446" /></a><br />
Självporträtt i naturlig storlek. Det är klurigt med skulptur, svårt att se från alla håll samtidigt när man behöver göra en justering. Och vi är förstås känsliga för ansikten. Ögon är inte att leka med.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-zr7CN8GgfqI/VVJOfIrFWRI/AAAAAAAABS8/Is65WT0aTn4/s1600/IMG_9312.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/-zr7CN8GgfqI/VVJOfIrFWRI/AAAAAAAABS8/Is65WT0aTn4/s512/IMG_9312.jpg" title="Rörelsetriptyk, lera" width="446" /></a><br />
Om jag minns rätt är de här gjorda på en förmiddag. Således mer skissartade.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-0p0wBUoV9qk/VVJOfLwb-yI/AAAAAAAABTA/q-mWLdbe4ig/s1600/IMG_9316.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-0p0wBUoV9qk/VVJOfLwb-yI/AAAAAAAABTA/q-mWLdbe4ig/s512/IMG_9316.jpg" title="Abstrakt, glaserad lera" width="446" /></a><br />
Den här fanns med även i <a href="http://sidledes.blogspot.se/2013/12/resultatsredovisning.html">föregående inlägg</a>, men oglaserad. Den fick ett köttigt uttryck.<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-uySevRsJ2Z4/VVJOgQio2cI/AAAAAAAABTY/1Z7qh4WTFTA/s1600/IMG_9320.jpg"><img src="http://3.bp.blogspot.com/-uySevRsJ2Z4/VVJOgQio2cI/AAAAAAAABTY/1Z7qh4WTFTA/s512/IMG_9320.jpg" title="Självporträtt, lera" width="446" /></a><br />
Ett tidigare självporträtt, betydligt mindre och gjort på mycket kortare tid, mellan några egentliga skoluppgifter.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-buH8oREJcvk/VVJOg-WeMEI/AAAAAAAABTI/wCm1lyFjp70/s1600/IMG_9325.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-buH8oREJcvk/VVJOg-WeMEI/AAAAAAAABTI/wCm1lyFjp70/s512/IMG_9325.jpg" title="Fötter, vit lera" width="446" /></a><br />
De här fötterna tillkom på samma sätt som <a href="http://4.bp.blogspot.com/-44F2WnUCkU4/UppIMgy4lHI/AAAAAAAABMY/abVzx4RqNII/s1600/IMG_8183.jpg">det här porträttet</a> från höstterminen, nämligen på den tid som blev över när jag var färdig med den egentliga studien, men modellen stod kvar dagen ut, för övriga klassen. Jag jobbar snabbt, både i måleri och skulptur, och är mindre intresserad av att finputsa resultatet.<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-CW-d_IH2-ps/VVJOhvbV9WI/AAAAAAAABTU/SIYJeKuV81o/s1600/IMG_9335.jpg"><img src="http://3.bp.blogspot.com/-CW-d_IH2-ps/VVJOhvbV9WI/AAAAAAAABTU/SIYJeKuV81o/s320/IMG_9335.jpg" title="Sittande studie, blandade tekniker" width="207" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-FCl3fpo5ohk/VVJOVyvyCmI/AAAAAAAABSg/F9AQrtKDD48/s1600/IMG_9004.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-FCl3fpo5ohk/VVJOVyvyCmI/AAAAAAAABSg/F9AQrtKDD48/s320/IMG_9004.jpg" title="Sittande studie, blandade tekniker" width="225" /></a><br />
Experimenterande med olika material. Som man förhoppningsvis kan se är detta samma pose två gånger, återigen ett exempel på att jag jobbar snabbt. Den stora blev väl inte så färdig, för all del, men lite kul att leka och prova.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-41515811173437199882013-12-16T10:27:00.001+01:002013-12-16T10:27:18.759+01:00resultatsredovisningNu har jag gått en termin på <a href="http://www.vasteraskonstskola.se/">konstskolan</a> (<a href="https://www.facebook.com/vasteraskonstskola">Facebook</a>) och jag tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder av vad jag har producerat. Först en kort beskrivning av utbildningens upplägg. Schemat är enkelt; vi har ett ämne per dag. Mån - Tis oljemålning, Ons grafik, Tor skulptur, Fre teckning.<br />
Med undantag av de första veckorna har vi haft modellstudier hela terminen, dock ej i grafiken som varit mer fri.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-dAut82y7vr8/UppIJcu4I3I/AAAAAAAABLU/zmBk8QvSbrE/s1600/IMG_8005.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-dAut82y7vr8/UppIJcu4I3I/AAAAAAAABLU/zmBk8QvSbrE/s512/IMG_8005.jpg" title="Stilleben, olja" width="446" /></a><br />
Första målningsuppgiften var att ställa upp ett eget stilleben. Jag är på det stora hela mycket nöjd även om de bjärta tygerna och den intensiva ljussättningen gav mig en del bekymmer. Som alltid finns det mer och mindre lyckade partier i bilden, generellt sett är jag nöjd med de centrala delarna medan det gula tyget och det hängande rosa tyget kunde varit bättre. Hur som helst en bra start på höstterminen.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Zr7FmJG5N6M/UppKjPapM6I/AAAAAAAABMs/cVPpsZ2VyJE/s1600/IMG_8026.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/-Zr7FmJG5N6M/UppKjPapM6I/AAAAAAAABMs/cVPpsZ2VyJE/s320/IMG_8026.jpg" title="Varm färgtriangel" width="216" /></a>
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-CnhUou18nvA/UppKjLXZC0I/AAAAAAAABMo/5UHR74o02_g/s1600/IMG_8027.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-CnhUou18nvA/UppKjLXZC0I/AAAAAAAABMo/5UHR74o02_g/s320/IMG_8027.jpg" title="Kall färgtriangel" width="216" /></a><br />
Därefter färgblandningsövning, inte så spännande att titta på men överraskande roligt och lärorikt att göra. Det blev tydligt att de teoretiska enkla sanningarna om färgblandning är otillräckliga när man har med faktiska tuber att göra. Jag hoppas att jag på sikt ska få in i ryggmärgen en fördjupad vokabulär kring färg. Rött är ofta en smula oprecist, kanske kan jag lära mig och använda mig av fler färgnamn än ROGGBIV.<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-YjcPboszpIM/Uq6_dJslLkI/AAAAAAAABN0/r6VHz2B7jXc/s1600/IMG_8218.jpg"><img src="http://3.bp.blogspot.com/-YjcPboszpIM/Uq6_dJslLkI/AAAAAAAABN0/r6VHz2B7jXc/s512/IMG_8218.jpg" title="Stående modellstudie" width="446" /></a><br />
Första modellstudien. Samma färgpalett som i blandningarna ovan. Jag är inte särskilt nöjd med något i denna, men det var åtminstone bitvis roligt.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-37HoI8iR1cs/UppKj4hRuMI/AAAAAAAABM8/5jMw9yj8lq8/s1600/IMG_8029.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/-37HoI8iR1cs/UppKj4hRuMI/AAAAAAAABM8/5jMw9yj8lq8/s512/IMG_8029.jpg" title="Innergård, linosnitt" width="446" /></a><br />
Mitt första linoleumsnitt. Först en blyertsskiss nere från centrum, sedan lite justeringar för att det skulle bli bra att skära. När jag tittar på den nu tänker jag att den kanske skulle vinna på att man tar bort den högraste fjärdedelen. Jag fick bråka en del med att få till skuggfärgstrycket, inte för att det är avancerat utan för att jag inte visste hur man gjorde.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-muCbJ7vYVUg/UppKjHQEDsI/AAAAAAAABMw/ggMVzi5q_bA/s1600/IMG_8028.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-muCbJ7vYVUg/UppKjHQEDsI/AAAAAAAABMw/ggMVzi5q_bA/s512/IMG_8028.jpg" title="Grävskopa, linosnitt" width="446" /></a><br />
Linosnitt igen. Fotot är slarvigt, trycket är vinkelrätt egentligen. Jag tog en lunchpromenad upp på Djäkneberget och tecknade av en grävmaskin, efter en stund kom tyvärr grävgubbarna tillbaka från sin lunch och fortsatte jobba så jag fick avbryta tecknandet. Skissen dög ändå som förlaga till detta tryck även om jag nog borde ha haft en idé från början om vad jag skulle göra av bakgrunden.<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-769hJODqUzA/UppKkMOVdZI/AAAAAAAABNE/azwzzjeEzNA/s1600/IMG_8030.jpg"><img src="http://3.bp.blogspot.com/-769hJODqUzA/UppKkMOVdZI/AAAAAAAABNE/azwzzjeEzNA/s512/IMG_8030.jpg" title="Innergård, linosnitt och akvarell" width="446" /></a><br />
En misslyckad tryckning så jag passade på att testa akvarellfärger ovanpå. En del färger täcker lite för mycket och andra kan man lätt måla på, som i en målarbok. Till höger syns också mitt schema för konsthistoria och oljemålning.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-cA2HOW5epiw/UppIL9eaf-I/AAAAAAAABMI/bCbSOj5Bb44/s1600/IMG_8163.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-cA2HOW5epiw/UppIL9eaf-I/AAAAAAAABMI/bCbSOj5Bb44/s512/IMG_8163.jpg" title="Modellstudie, skulptur" width="446" /></a><br />
Den första modellstudien i lera. Att arbeta lera känns på många sätt intuitivt och tillåtande, det är inte så mycket funderande eller känsliga tekniska avgöranden. Om man tar bort för mycket kletar man bara dit ny lera och det är väldigt förlåtande. Sen finns det såklart undantag, drejning till exempel. Jag har också försökt göra en större, ihålig pjäs och får lära mig den hårda vägen om lerans bärighet och hur väl fogar håller.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-d4wpL-8CYro/UppIMJ3RjvI/AAAAAAAABME/ZZaayezeww4/s1600/IMG_8181.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-d4wpL-8CYro/UppIMJ3RjvI/AAAAAAAABME/ZZaayezeww4/s512/IMG_8181.jpg" title="Modellstudie, olja" width="446" /></a><br />
Modellstudie nummer två. Ny palett bestående av titanvit, elfenbenssvart och jordfärgerna bränd umbra, bränd sienna, gul ockra, rå umbra, terra verde och venetiansk röd. Det kändes som att måla i nedförsbacke och hela bilden blev mycket mer välstämd än den första.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-44F2WnUCkU4/UppIMgy4lHI/AAAAAAAABMY/abVzx4RqNII/s1600/IMG_8183.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-44F2WnUCkU4/UppIMgy4lHI/AAAAAAAABMY/abVzx4RqNII/s512/IMG_8183.jpg" title="Porträtt, olja" width="446" /></a><br />
Jag kände mig nöjd med min modellstudie när det var l¼ dag kvar så då drog jag snabbt upp ett porträtt från samma pose. I och med att jag hade så kort tid på mig kändes det helt opretentiöst och jag kände mig väldigt fri i målandet. Det syns väl på bilden att den är gjord på kort tid och jag har jobbat mest på ansiktet. Roligt var det i alla fall. Samma palett som ovan.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-KXVZhqP5tEg/Uq7C_z2yYgI/AAAAAAAABOU/ojRqyDwaQLA/s1600/IMG_8203.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/-KXVZhqP5tEg/Uq7C_z2yYgI/AAAAAAAABOU/ojRqyDwaQLA/s512/IMG_8203.jpg" width="446" /></a>
<br />
Torrnålsgravyr, dvs ristat med nål på kopparplåt. Lök och vingmutter. Jämfört med linosnitt är tryckningen vid torrnål mycket trixigare och en mycket större del av processen. Jag har gjort ca 15 tryck med den här plåten och det här är det jag är mest nöjd med, trots smutsen i förgrunden. Supersvårt att få vitheten och svärtan samtidigt.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-3_5jJ9ttKOQ/UppINN3zkEI/AAAAAAAABMQ/xXbdIU3k0QA/s1600/IMG_8187.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-3_5jJ9ttKOQ/UppINN3zkEI/AAAAAAAABMQ/xXbdIU3k0QA/s512/IMG_8187.jpg" title="Kroki, olja" width="446" /></a><br />
På fredagar har vi kroki, dvs snabba modellteckningar på 5-20 minuter. Huvudsakligen i kol och blyerts. Ibland när ledan blir för stor tar jag fram oljefärgerna istället, ovanstående är en 20 minuters skiss i olja. Ovanför skymtar en färgblandningsövning med jordfärgerna.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-8h--o4mYDEk/Uq6_dOddcNI/AAAAAAAABN4/7npnv56FiyA/s1600/IMG_8210.jpg"><img src="http://1.bp.blogspot.com/-8h--o4mYDEk/Uq6_dOddcNI/AAAAAAAABN4/7npnv56FiyA/s512/IMG_8210.jpg" title="Fri form, skulptur" width="446" /></a><br />
Skulpturpjäs, inspirerad av ett buskage, sedan tagit gjutform och satt ihop två avgjutningar botten mot botten. Öppet för tolkning.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-nnHnyZAdAXI/Uq6_cnj8aZI/AAAAAAAABNw/lS-tGFeY5Ck/s1600/IMG_8222.jpg"><img src="http://2.bp.blogspot.com/-nnHnyZAdAXI/Uq6_cnj8aZI/AAAAAAAABNw/lS-tGFeY5Ck/s512/IMG_8222.jpg" title="Sittande modellstudie" width="446" /></a><br />
Tredje modellstudien. Fortsatt svårt att behandla modellen och rummet på ett konsekvent medvetet sätt.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-fxD2dhk8PM0/Uq6_eAwNMpI/AAAAAAAABOA/kZ6TfaR9C-k/s1600/IMG_8226.jpg"><img src="http://4.bp.blogspot.com/-fxD2dhk8PM0/Uq6_eAwNMpI/AAAAAAAABOA/kZ6TfaR9C-k/s512/IMG_8226.jpg" title="Sittande modellstudie, skulptur" width="446" /></a><br />
Sittande studie i lera, ca 15 cm hög.<br />
<br />
Det här var i stort sett allt jag har hunnit med under den här terminen, förutom oräkneliga krokiskisser och nya kunskaper i konsthistoria. Nu har vi det längsta jullovet jag nånsin hört talas om, sedan blir det nya tag i vår. simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-80943342911888709952013-06-02T14:49:00.001+02:002013-06-02T14:49:09.661+02:00ansökan till Västerås Konstskola<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag tänkte att det kunde vara trevligt, för mig, att dokumentera min ansökan till <a href="http://www.vasteraskonstskola.se/">Konstskolan</a>. I något avseende är det här det bästa jag kan prestera i nuläget och det ska bli intressant att se vad som händer under det kommande läsåret. En liten brasklapp är kanske på sin plats ändå: I ansökningsinstruktionen specificerades att arbetsproven skulle vara tio till antalet, varav fem teckningar, varav ett självporträtt, ett stilleben och en interiör. Utan denna instruktion hade antalet blyertsteckningar minskat markant. Nåväl, så här såg min ansökan, den som just och jämnt räckte för att komma in.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-sAYVhpC2rRw/Uas0bUUP_AI/AAAAAAAABJ0/b7BXosBPrWc/s1600/IMG_7265.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-sAYVhpC2rRw/Uas0bUUP_AI/AAAAAAAABJ0/b7BXosBPrWc/s1600/IMG_7265.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
självporträtt</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag blev under tecknandet av arbetsproverna påmind om att teckning inte är min starka sida. Jag gjorde 7-8 st självporträtt, delvis för att de är så lätta att arbeta med, men blev inte särskilt nöjd med något. Jag valde det här till slut men tycker att det är väldigt platt och vagt. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-DonbMoIvkBk/Uas0arIQT6I/AAAAAAAABJk/11aEzVaMDWc/s1600/IMG_7263.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-DonbMoIvkBk/Uas0arIQT6I/AAAAAAAABJk/11aEzVaMDWc/s1600/IMG_7263.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
stilleben</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Samma sjuka här, jag har svårt att få fram valörer i blyerts. Det blir ljust och skirt och i mitt tycke ganska ointressant. Sen har jag inte heller tålamod till att få till en jämn "enfärgad" yta, vilket syns väldigt tydligt i bakgrunden här.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-_Mpu5ip9ljE/Uas0bm4UTtI/AAAAAAAABJ4/M_KwCx52etI/s1600/IMG_7266.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-_Mpu5ip9ljE/Uas0bm4UTtI/AAAAAAAABJ4/M_KwCx52etI/s1600/IMG_7266.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
interiör</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nog den jag är minst nöjd med av alla. Håll ut, snart kommer jag att börja peppa mig själv igen. Men först: Den här teckningen saknar helt valörer helt enkelt för att jag inte hade klarat av det, när det är så mycket släta ytor var/är jag rädd att jag bara hade gjort bilden orolig om jag försökt mig på skuggningar.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-0XgtDkR2G1g/Uas0bGPHs1I/AAAAAAAABJs/nqvYmxnOSSk/s1600/IMG_7264.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-0XgtDkR2G1g/Uas0bGPHs1I/AAAAAAAABJs/nqvYmxnOSSk/s1600/IMG_7264.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
tekanna</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det här är den klart bästa blyertsteckningen, här finns till sist antydan till om inte djup så i alla fall form. Jag är nöjd med att tekannan ser blank ut, här och var. Reflektioner kan vara knepigt och i det här fallet var mitt skrivbord ganska översållat med diverse pappershögar, ritmaterial och annat. Silhuetten i mitten är jag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-QbyIU5XfKT4/Uas0ZlYf5ZI/AAAAAAAABJU/yDp5WUU5QDA/s1600/IMG_7259.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-QbyIU5XfKT4/Uas0ZlYf5ZI/AAAAAAAABJU/yDp5WUU5QDA/s1600/IMG_7259.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
kroki</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det här är en gammal kolteckning, jag tror att det är från sommarkursen på <a href="http://www.fridhem.fhsk.se/">Fridhems folkhögskola</a>, i så fall från 2008. För mig som sett modellen är det uppenbart vad som pågår med hennes armar men jag förstod av E att det inte är så självklart. Man skymtar mellan hennes ben den stång som hon lutar eller hänger på. Lite som om hon vilade händerna på hjaltet på ett toklångt svärd.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-PlSuWV0qSpI/Uas0ctCj8KI/AAAAAAAABKI/RpYX9Qgl6UY/s1600/IMG_7268.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-PlSuWV0qSpI/Uas0ctCj8KI/AAAAAAAABKI/RpYX9Qgl6UY/s1600/IMG_7268.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
kroki igen</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Från samma sommarkurs. Vi gjorde krokiskisser med akrylfärg. Det fanns ingen tid att blanda till exakta färger utan jag valde ut tre färger att ha på paletten och blandade allting direkt på pappret. Det blev väldigt snabba resultat och även om det är skissartat gör det mycket större intryck när det blir kraftfulla färger. Höger lår är bedrövligt men vänster ben och huvud är jag klart nöjd med. Tips: Det är praktiskt att hon är vänd från oss, då slipper man tveksamheter om vilket som är höger respektive vänster ben. Jag tänker då på allt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-_Li-77bAdzY/Uas0YzSJHYI/AAAAAAAABJI/EPDgcsZavTo/s1600/IMG_7257.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-_Li-77bAdzY/Uas0YzSJHYI/AAAAAAAABJI/EPDgcsZavTo/s1600/IMG_7257.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
kastanjer</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="http://sidledes.blogspot.se/2009/12/malarkurs.html">Känns igen?</a> Målade på Medborgarskolan hösten 2009.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-LcISzNNH--c/Uas0ZPlRXUI/AAAAAAAABJM/7fWjTbNeixM/s1600/IMG_7255.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-LcISzNNH--c/Uas0ZPlRXUI/AAAAAAAABJM/7fWjTbNeixM/s1600/IMG_7255.jpg" /></a></div>
hand<br />
Min egen vänster hand, precis som med självporträtt är det praktiskt att ha en modell som alltid finns tillgänglig. Den här tavlan vill jag minnas att jag målade i Marias källare när hon och jag startade en studiecirkel för att måla mer. På så sätt fick vi så småningom tillgång till en atelje där nästa tavla målades.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-_Li-77bAdzY/Uas0YzSJHYI/AAAAAAAABJI/EPDgcsZavTo/s1600/IMG_7257.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-ba1x8wACCkI/Uas0X18B42I/AAAAAAAABJA/DWRrLZd_460/s1600/IMG_7250.jpg" /></a></div>
händer<br />
En doppresent till min systerdotter. Det här är den första tavla jag gjort där jag hade en tanke och ide om vad det skulle bli innan jag satte igång. Var och en får göra sin tolkning men här kommer facit. Barnet har färgerna, möjligheterna och variationen men kanske saknar något av harmonin och enheten hos den vuxne. Barnet är vildvuxet och grällt, den vuxne är slätstruken och grå. Något åt det hållet ville jag visa och är väldigt nöjd och stolt över denna tavla och minst lika nöjd över min systerdotter.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-QbyIU5XfKT4/Uas0ZlYf5ZI/AAAAAAAABJU/yDp5WUU5QDA/s1600/IMG_7259.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-dk_bmvzXKdQ/Uas0aIQqE-I/AAAAAAAABJc/X2rfHf7Nkwc/s1600/IMG_7262.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-dk_bmvzXKdQ/Uas0aIQqE-I/AAAAAAAABJc/X2rfHf7Nkwc/s1600/IMG_7262.jpg" /></a></div>
frukt<br />
Tuschteckning från hösten 2011 då jag gick en nybörjarkurs i teckning. Det var tyvärr ingen fullträff då jag hade svårt att engagera mig i tecknandet. Jag saknar tålamodet och intresset för att sitta och putsa på en blyertsteckning i timmar när jag ändå inte tror mig komma att tycka om resultatet. Bättre då med tusch som tillför lite kraft. Förhoppningsvis får jag anledning att omvärdera min inställning till blyertsteckningar under det kommande året.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-51413838650147263302010-02-27T10:49:00.005+01:002010-02-27T11:45:06.934+01:00tillsammans är man mindre ensamJag fick en julklapp av J, hon har tidigare försökt låna ut boken till mig, men efter att det föll i glömska tyckte hon tydligen att kraftigare åtgärder fordrades. Vi hade sett filmen tillsammans, uppskattat den och J talade varmt om boken. Nu har även jag läst den och kan i stort sett instämma. Det är en mycket varm bok, som lämnar en mycket behaglig känsla i magen när man läser den. Naivt och romantiskt i långa stycken. Inte romantiskt som i kärlekstyngt, men romantiskt som i idylliskt, förenklat, i ett sagoaktigt skimmer. Man behöver aldrig vara orolig för hur det ska gå, för man vet hela tiden att det kommer att sluta så lyckligt det bara kan. Från <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Romantiken">Wikipedia</a>: <blockquote>[...] Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron. [...] en ny syn på konstnären som ett skapande geni. Formerna, som varit strikt bundna och allmängiltiga, löstes upp och en större individualitet tilläts. Intellektets betydelse avtog till förmån för den inre, subjektiva upplevelsen, fantasin och känslan.</blockquote>...<br />Jag får erkänna att jag är mycket nöjd med den beskrivningen, det är känslosamt, tillåtande och kreativt boken igenom. När jag tillåter mig att även själv vara romantisk är det en njutning att få ta del av dessa spretiga individers liv, hur de gnager mot varandra och hittar former för sitt umgänge som man sällan ser i verkligheten. Vi har den konserverade adelsmannen, med sina förlegade vanor och förhållningssätt, den drivne kocken som arbetar sönder sig i jakten uppåt i kökshierarkierna, den söndertrasade konstnären, bränd och utnyttjad som inte litar på någon, minst av alla sig själv, och till sist den gamla tanten som räds ålderdomen och vården som syftar till att minimera arbetsbördan för personalen.<br /><br />Dessa fyra individer längtar alla efter ett sammanhang att passa in i, men kanske är det bara en av dem som orkar kämpa för det.<br /><blockquote>Han sicksackade mellan de vita linjerna och hade dragit upp visiret för att känna solens tjusning. Han skulle inte flytta. Inte nu direkt. Han skulle kunna stanna kvar där, i den för stora våningen dit livet återvände en morgon med en flicka från rymden iklädd nattlinne. Hon sa inte så mycket och ändå var det åter kiv och rörelse sen hon kom dit. Philibert kom äntligen ut ur sitt rum och de drack choklad tillsammans på morgnarna. Han hade slutat smälla igen dörrarna för att inte väcka henne och somnade lättare när han hörde henne röra sig i rummet bredvid.<br /></blockquote>Kollektivets välsignelse, att få vara trygg och njuta i sitt hem när man vet att där finns andra, man behöver inte umgås mycket med dem men när man hör ett ljud genom väggen och vet att just det ljudet betyder att nu sträcker hon sig efter en pärm i bokhyllan, då känns det hemma. Ett enkelt sätt att förklara det är att beskriva det som en självvald familj, det är inte riktigt sant men det är hyggligt nära sanningen. Ett krångligt sätt att förklara det på: Att komma hem på kvällen, spana upp mot lägenhetsfönstren och se att det lyser i köket, ytterdörren är olåst och man får svar när man på ett ben ropar Hallå från hallen. Spisen är nedsolkad med tomatsås igen och förpackningar till matvaror man inte visste fanns ligger kvar på diskbänken. Någon går förbi med en tandborste i munnen, på väg ut eller till sängen. Man får vara smakråd om glittriga klänningar och rosa skor. Längs en vägg i vardagsrummet står trettio kartongen med skateboardprylar uppställda och väntar på att levereras. En dörr står alltid stängd, en annan alltid öppen. En kännedom om varandra i de små vardagliga tingen, mönster som matchar.<br /><blockquote>Med vilken annan brud som helst skulle han ha lagt på och så skulle det inte vara mer med det. Men nu däremot sa han det var min chef för att få henne att skratta, och hon var så smart att hon spelade förvånad för att skämta tillbaka. Att prata med henne, det var som att spela pingpong: hon höll rytmen och smashade till längst ut i hörnen när man minst anade det, och plötsligt kändes det som att man inte var så idiotdum.</blockquote><blockquote></blockquote>Det är otroligt och vackert och att det är skönt att tillåta sig det ibland. Ett sätt att må bra som inte tar sig an problemen utan låtsas som att de inte finns. Så får man göra.<br /><br />Titel: Tillsammans är man mindre ensam<br />Författare: <a href="http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/recension-anna-gavalda-lyckan-ar-en-sallsam-fagel-1.868686">Anna Gavalda</a> (2005)<br />ISBN: 91-0-011648-4simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-83019794005334547782010-01-18T20:26:00.005+01:002010-01-18T20:41:50.993+01:00året som gått<div xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml"><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S1abTVreI/AAAAAAAABAo/kubRk4__7OA/DSC00308.jpg"><img title="Elisabeth, Henrik" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S1abTVreI/AAAAAAAABAo/kubRk4__7OA/DSC00308.jpg" width="446" /></a><br />januari<br />Examen och arbetslöshet. Jag ger mig själv en kamera i examenspresent. Mina lediga dagar ger mig många möjligheter att ströva, ofta i sällskap av Eskil, ibland, som här, även med fina vänner.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S1yahpqNI/AAAAAAAABAw/EWegm_znfa8/DSC00975.jpg"><img title="Lotta" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S1yahpqNI/AAAAAAAABAw/EWegm_znfa8/DSC00975.jpg" width="446" /></a><br />februari<br />Jag och E bor hos mina föräldrar. En egendomlig situation som ändå fungerade överraskande bra. Försöker motivera mig till att söka jobb. Det finns tid att åka <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/02/skridskotur-med-mor-och-far.html">skridskor</a> och promenera. Mycket "värt häng" hemma hos Lotta. Börjar blogga för att ha något att göra med all den tid jag inte söker jobb.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S10KA4diI/AAAAAAAABA0/DDFBB62pv60/DSC01801.jpg"><img title="UCPA, vinter" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S10KA4diI/AAAAAAAABA0/DDFBB62pv60/DSC01801.jpg" width="446" /></a><br />mars<br />Med UCPA till franska alperna för första gången (Årets resa är bokad). Jag har mitt första snickeriprojekt. Enkelt, lyckat och mycket väl mottaget ger det mersmak. Fortsatt tungt på jobbfronten.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S101hrQdI/AAAAAAAABA4/iolrrFSnElg/DSC02592.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S101hrQdI/AAAAAAAABA4/iolrrFSnElg/DSC02592.jpg" width="446" /></a><br />april<br />Baklusten sätter in, jag och E hetsar varandra att baka <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/04/levain.html">surdegsbröd</a>. Det hela kulminerar i <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/04/stenugnsbak-pa-vallby.html">stenugnsbaket på Vallby</a>. Jag jobbar årets andra vecka på kollo, glömmer min mobilladdare och <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/04/inte-precis-isolering.html">längtar efter E</a>. Det är skön vår och både trädgården och Trädgårdsföreningen bjuder på avslappning.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S11ZtqXSI/AAAAAAAABA8/jSOT6FTCVG8/DSC02955.jpg"><img title="Arvika, Larry" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S11ZtqXSI/AAAAAAAABA8/jSOT6FTCVG8/DSC02955.jpg" width="446" /></a><br />maj<br />Jag och Per hälsar på Sidjej och Larry i Arvika. Mycket resa för lite därvaro, men både Pers bil och Arvika bjuder på strålande sällskap. Jag går på <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/05/vandring-i-bergslagen.html">helgtur i bergslagen</a> med Henrik, Markus och Benjamin. Mysigt och okonstlat. Det första årliga öppna suttende mai firandet går av stapeln i strålande försommarväder. Svensexa för min bror med femkamp, grillning och bastubadande. Och fotboll förstås. Det avslöjas att Linus i hemlighet varit yxmästare. Far till kolmården med Henrik och Therese, <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/05/kolmarden.html">nördar i skelettmuseet</a>.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S12n0cPqI/AAAAAAAABBA/fuXuc8Gr3_c/DSC04221.jpg"><img title="brud, brudgum, brudpar, bröllop, Jonas, Lina, Sörsta" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S12n0cPqI/AAAAAAAABBA/fuXuc8Gr3_c/DSC04221.jpg" width="446" /></a><br />juni<br />Min bror gifter sig, jag toastmastrar på festen. En del att göra innan, en del att göra under. Fint utomhusbröllop med söta brudnäbbar. Traditionsenligt midsommarfirande i Småland. Flyttar till en egen lägenhet med E (även om hon jobbar i Västerås första veckorna). Går en veckolång målarkurs på Tidaholms folkhögskola. Njuter av sommaren.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S13SYf90I/AAAAAAAABBE/oUGkWPRwf-s/DSC04641.jpg"><img title="Kajsa, Ydregatan" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S13SYf90I/AAAAAAAABBE/oUGkWPRwf-s/DSC04641.jpg" width="446" /></a><br />juli<br />Blir farbror för tredje gången. <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/07/kajsa.html">Kajsa</a>. Får jobb. Plockar galet mycket körsbär. Inte en dag passerar utan att E kokar sylt (osant). Får hjälpa My att bygga en fönsterbänk.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S14CB5GOI/AAAAAAAABBI/hw1u2Ndu184/DSC04723.jpg"><img title="Elisabeth, Kaptensgatan" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S14CB5GOI/AAAAAAAABBI/hw1u2Ndu184/DSC04723.jpg" width="446" /></a><br />augusti<br />Börjar jobba på Habiliteringen i Norrköping. Klipper mig. Pendlar, äter och sover. Försöker få energin att räcka till. Lyckas vissa dagar. Känner mig hemma.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S14tKmOYI/AAAAAAAABBM/hlAmz0906pw/DSC04847.jpg"><img title="Lotta" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S14tKmOYI/AAAAAAAABBM/hlAmz0906pw/DSC04847.jpg" width="446" /></a><br />september<br />Jobb. Sparar energi. Blommar upp på helgerna. Vissa.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S156P2ySI/AAAAAAAABBU/i_Gkl57dBDU/DSC04915.jpg"><img title="Dop, Elisabeth, Kaptensgatan" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S156P2ySI/AAAAAAAABBU/i_Gkl57dBDU/DSC04915.jpg" width="446" /></a><br />oktober<br />Jobb. Höst. Jobbar i dekoren för spexet. Snickrar kulisser och bygger ett hästhuvud. Sitter bakom scenen och läser böcker under föreställningarna.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S17HWb-NI/AAAAAAAABBY/86JzC0UqLiI/DSC04973.jpg"><img title="Jag" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S17HWb-NI/AAAAAAAABBY/86JzC0UqLiI/DSC04973.jpg" width="446" /></a><br />november<br />Jag får äran att vara fadder åt Kajsa. Går en <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/12/malarkurs.html">målarkurs</a> på kvällarna och njuter av att få fly undan verkligheten och <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/11/trotta-tankar.html">stressen</a> några timmar i veckan. Jul och advent närmar sig.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S172DErnI/AAAAAAAABBc/8_qusuEJG5k/DSC05026.jpg"><img title="Anna, Kaptensgatan" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S1S172DErnI/AAAAAAAABBc/8_qusuEJG5k/DSC05026.jpg" width="446" /></a><br />december<br />Sista rycket på jobbet. Firar Nobeldagen, lilljul, juljul och nyår i Linköping. Olika vänner, nya och gamla som skapar fest. Får rejäl julledighet och njuter av att hinna träffa E mera, både på vår och hennes hemmaplan. Uppskattar de sex nattgäster vi får av vårt nyårsfirande, då känns det som att lägenheten har hittat rätt. </div>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-23572243429928876432010-01-07T20:19:00.008+01:002010-01-07T20:40:53.496+01:00lyckokurva<img style="width: 446px; height: 355px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/S0Y3WBMyrpI/AAAAAAAABAM/T3a5NnilVZ4/s400/lycka.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424083652633079442" usemap="#map" /><br />På E's initiativ får jag göra en lyckokurva vid middagsbordet, peka på bilden för förklaringar.<br /><map name="map"><!-- #$-:Image map file created by GIMP Image Map plug-in --><!-- #$-:GIMP Image Map plug-in by Maurits Rijk --><!-- #$-:Please do not edit lines starting with "#$" --><!-- #$VERSION:2.3 --><!-- #$AUTHOR:Simon --><area shape="rect" coords="27,67,64,89" alt="Värsta tänkbara lycka" title="Värsta tänkbara lycka" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="69,171,81,188" alt="Jag drömmer att jag är jagad av en varg med en kniv" title="Jag drömmer att jag är jagad av en varg med en kniv" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="84,70,97,86" alt="Jag drömmer ingenting, är nollställd (och i nirvana?)" title="Jag drömmer ingenting, är nollställd (och i nirvana?)" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="161,185,169,193" alt="Jag vaknar men låter E äta frukost ensam, känner mig usel för detta" title="Jag vaknar men låter E äta frukost ensam, känner mig usel för detta" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="185,107,195,115" alt="Pallrar mig upp och sällskapar" title="Pallrar mig upp och sällskapar" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="201,151,209,161" alt="E har åkt till skolan, jag degar framför datorn" title="E har åkt till skolan, jag degar framför datorn" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="214,120,221,132" alt="Hem till mamma och pappa, får råd om skridskoåkning" title="Hem till mamma och pappa, får råd om skridskoåkning" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="223,101,227,107" alt="Kommer till Per, får beröm av hans mor, åker mot Söderköping" title="Kommer till Per, får beröm av hans mor, åker mot Söderköping" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="241,90,247,100" alt="Framme, nära kanalen, förväntansfull och lite äventyr" title="Framme, nära kanalen, förväntansfull och lite äventyr" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="247,103,249,110" alt="Dålig is och lite för mycket snö" title="Dålig is och lite för mycket snö" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="256,76,284,87" alt="Plogad bana med hyfsad is, trevligt" title="Plogad bana med hyfsad is, trevligt" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="291,63,298,69" alt="Promenerar tillbaka mot bilen, småpratar och blir varm igen" title="Promenerar tillbaka mot bilen, småpratar och blir varm igen" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="301,99,322,117" alt="Hemresa, jag är sömnig och frusen" title="Hemresa, jag är sömnig och frusen" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="325,56,335,63" alt="Duschar varmt och länge" title="Duschar varmt och länge" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="335,155,342,166" alt="Misslyckas med att få tag i E, blir villrådig" title="Misslyckas med att få tag i E, blir villrådig" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="349,89,357,98" alt="Skriver en lapp och åker till Duvgatan för att fira bemärkelsedagen" title="Skriver en lapp och åker till Duvgatan för att fira bemärkelsedagen" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="357,98,364,204" alt="Sätter en brödsmula i halsen, jobbigt" title="Sätter en brödsmula i halsen, jobbigt" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="387,71,395,78" alt="Hemma igen, lagar kvällsmat och känner mig duktig" title="Hemma igen, lagar kvällsmat och känner mig duktig" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="402,60,417,70" alt="Äter kvällsmat med E, gott och trevligt och jag får göra en lyckokurva" title="Äter kvällsmat med E, gott och trevligt och jag får göra en lyckokurva" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="108,98,151,150" alt="Inga minnen av denna tid, vilda gissningar således" title="Inga minnen av denna tid, vilda gissningar således" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="14,263,66,276" alt="Ingen lycka" title="Ingen lycka" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="97,333,129,345" alt="med dig (E)" title="med dig (E)" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="181,315,205,330" alt="ensam" title="ensam" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="240,325,277,342" alt="med Per" title="med Per" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="316,321,365,340" alt="med släkt" title="med släkt" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="378,318,421,330" alt="med dig (E)" title="med dig (E)" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="68,262,415,276" alt="Tid, 00:00 - 5:00 - 10:00 - 15:00 - 20:00" title="Tid, 00:00 - 5:00 - 10:00 - 15:00 - 20:00" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="56,90,63,259" alt="Lycka, 0-10" title="Lycka, 0-10" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="131,4,166,15" alt="sovande <-" title="sovande <-" nohref="nohref"><area shape="rect" coords="171,0,222,15" alt="-> vaket" title="-> vaket" nohref="nohref"></map>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-51077892229096513152009-12-11T10:28:00.003+01:002009-12-11T10:42:50.602+01:00målarkurs<div xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml">Den här hösten har jag återigen gått en målarkurs och det har nog varit min räddning. Det är svårt att beskriva hur välgörande det är för mig att måla. Ord som <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">rofyllt</span>, glädjefyllt och harmoniskt dyker upp i skallen och de pekar väl åt rätt håll, även om det inte riktigt träffar rätt. Efter åtta tillfällen med kursen har jag åstadkommit tre tavlor och en massa skisser. Två tavlor kommer här, den tredje hänger för tillfället på brandstationen så bild på den kanske kommer senare.<br /><br />Jag började måla 2005, då jag fick ett <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1">målarkit</span> i födelsedagspresent av en vän, några tuber färg, penslar, duk och en handgjord palett. Dessutom hade hon ordnat så att vi fick en lite <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">introduktionskurs</span> om målande, färglära och kreativitet. Efter det har jag gått tre kvällskurser och två veckolånga sommarkurser. Jag har fortfarande inte lyckats måla nästan någonting hemma på egen hand, jag får ingen ro till det och det är nog framförallt därför jag har gått och vill fortsätta gå <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_3">såna</span> här kurser; För att få tid avsatt till måleriet. Och det har varit uppmuntrande för mig att se alla olika människor som går kvällskurser, unga och gamla från olika håll som träffas och har någonting gemensamt. Huruvida vi har annat som skiljer oss från varandra är inte lika intressant, det gemensamma är i fokus och ger en väldigt positiv, kreativ atmosfär.<br /><br />Gå <a href="http://medborgarskolan.se/templates/pages/SubjectPage.aspx?lid=580&sgid=4">hit</a>, eller <a href="http://folkuniversitetet.se/templates/ArrLista05.aspx?id=76109">hit</a> och anmäl dig till vårens kurser. Nej, det måste inte vara måleri, och ska jag vara riktigt ärlig måste du nog inte göra någonting för att jag säger det. Men det är ett bra erbjudande, och man ska aldrig tacka nej till ett bra erbjudande!<br /><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SyIQt78YseI/AAAAAAAAA_A/3Nc7aVb9cTE/DSC04979.jpg"><img title="målarkurs" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SyIQt78YseI/AAAAAAAAA_A/3Nc7aVb9cTE/DSC04979.jpg" width="446" /></a><br /><span style="font-weight: bold;">Självporträtt. </span><br />Kommentarer från andra kursdeltagare:<br /> -Du ser ut som en poet.<br /> -Eller ett <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_4">psycho</span>!<br /><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SyIQwkKIlTI/AAAAAAAAA_E/lk0YT8UCGqI/DSC04980.jpg"><img title="målarkurs" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SyIQwkKIlTI/AAAAAAAAA_E/lk0YT8UCGqI/DSC04980.jpg" width="446" /></a><br /><span style="font-weight: bold;">Kastanjer</span><br /> </div>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-71790971919167328732009-11-28T20:42:00.002+01:002009-11-28T21:09:29.502+01:00trötta tankarFyra månader på Habiliteringen och jag försöker känna efter vad jag känner. Nog känns det lite lättare nu än det gjorde i början, en del saker tycker jag att jag har fått kläm på men ännu mycket mer är fortfarande svårt. En (sjukgymnast)vän sa till mig nån gång att det var först när hon hade jobbat i lite mer än ett år som hon tyckte att det lugnade ner sig lite, att hon kunde slappna av på jobbet och efter det. Dit har jag inte kommit ännu. Det är inte det att jag jobbar effektivt hela arbetsdagen, långt därifrån, men jag kan inte slappna av, och jag kan inte heller släppa jobbet när jag går hem för dagen. Varje kväll maler saker på, saker jag inte hunnit göra, saker jag inte vet hur jag ska hantera och misstag jag gjort. Aldrig saker jag gjort bra, de tenderar att falla i glömska betydligt snabbare. Det gör mig trött, stressad och uppe i varv och det gör mig till någon jag inte är van att vara.<br /><br />Det här är mitt första kvalificerade jobb, första gången som någon egentligen kan kräva något av mig. Framförallt är det nog jag själv som tagit fasta på det, jag ställer högre krav på mig själv nu, på gott och ont. Det är så det är. Jag jobbar inte ens heltid, 90%, men ändå upplever jag att jobbet tar all min kraft och tid. Min stresströskel har sänkts till nära på noll. Allting jag gör eller inte gör ger stresspåslag och det är förstås framförallt E som får dela det med mig. När det känns som att meningen med fritiden är att spara så mycket energi som möjligt för att orka jobba är det någonting som har gått snett. Och jag har inte varit beredd eller medveten om vilken situation jag har satt mig i. Kanske upplevs första jobbtiden ungefär så här alla. Kanske är det helt normalt. Är det i så fall mindre oroande?<br /><br />Vårt samhälle, och nu generaliserar jag lite hejvilt, bygger på att människor har arbetstid och fritid, så långt allt väl, jag tror att det kan passa mig bra att ha tydliga gränser i det avseendet. Men de där 40 timmarna, tycker folk i allmänhet att det är lagom?<br /><br />Man kan ha olika skäl till att förvärvsarbeta, här några reflektioner utgående från några tänkbara motiv. Om man arbetar för att tjäna pengar är jag mer än nöjd med den lön jag får om jag jobbar 50%. Om jag jobbar för att det är roligt säger min (lilla) erfarenhet att när det blir för mycket av det goda vänds det till något negativt. Om jag jobbar för att vara en god medborgare måste jag protestera, samhället finns för människorna, inte tvärtom. Om jag jobbar för att känna mening kan jag, med risk för att vara naiv, ifrågasätta mina prioriteringar, vore det inte en bättre lösning att söka en djupare mening eller till och med söka frid.<br /><br />Det finns en klar risk att jag när jag läser det här om ett år kommer att le överseende. Icke desto mindre, här befinner jag mig nu, det här är tankar som är reella för mig nu. Förhoppningsvis kommer läget att stabiliseras så småningom. En sådan stabilisering kan ta sin början på flera håll; jag kan bli mer erfaren och inte behöva anstränga mig i varje moment, jag kan gå ner i tid, jag kan finna ett sätt att ackumulera energi och lägga den där jag helst vill. Eller, detta är en påtaglig och stark oro hos mig, så kan jag acceptera det, sluta att ifrågasätta var jag lägger min tid och energi.<br /><br />Den här hösten har jag tagit ett steg in i hamsterhjulet, utan att vara medveten om det, jag hoppas att jag inte kommer att fortsätta hela vägen av fel eller inga skäl.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-58160960806366411572009-08-05T21:28:00.003+02:002009-08-05T21:32:14.192+02:00jonathan strange & mr norrell<span style="font-style: italic;">Jag och E gick till biblioteket förra helgen, först ville jag inte gå in för att jag inte kände mig värdig. Känslan var böckerna bara skulle fnysa åt mig för att jag inte läste dem. Men E är klokare än många och känner mig bättre än de flesta. Vi gick in och högläste högt för varandra ur Michael Endes Sju timmar till midnatt. Efter denna acklimatisering trivdes jag i lokalen igen och gick runt på måfå bland hyllorna för att hitta något att läsa på pendeltåget som jag snart kommer att tillbringa mer tid på. Jag gick inte många meter innan jag fick syn på en sympatiskt rödfärgad bok med minimalistiskt omslag, tjock som skrutt var den ioförsig men det har ju både för och nackdelar. Jag kände igen titeln, Jonathan Strange & Mr Norrell, som något jag läst om i ett bokklubbsutskick hemma hos mina föräldrar. En vecka senare har jag tyvärr läst ut den, innan min pendlande period ens hunnit börja.</span><br /><br />Berättelsen utspelar sig mestadels i England under artonhundratalet och kretsar kring den engelska magins återinförande. Tidig medeltid var magin stark i England men har sedan dess försvagats avsevärt. Historiska skeenden, som jag tror är korrekta, vävs ihop med fantasy på ett skickligt sätt utan att gå till överdrift. Överhuvudtaget är jag imponerad av författarens teknik, ofta när jag läser böcker är det någon del i berättandet som inte riktigt faller mig i smaken, men icke så denna gång. Jag uppskattar kapitelindelningen, miljöbeskrivningarna, karaktärerna, humorn och inte minst språket. Det är ett gammalmodigt språk som skänker en känsla av autenticitet till berättelsen, knappast svårläst men ändå med ord som inte ingår i mitt aktiva ordförråd. Ordföljden, ordvalet och interaktionen mellan karaktärerna gör sitt till för att skapa en atmosfär av brittisk överklass, för det är i de kretsarna som större delen av romanen utspelar sig. Det är bara helt i början som jag har svårt att se hur jag ska passa in brittiska hertigar och trollkarlar i samma bild. Snart kan de emellertid samsas i mitt huvud, om än somliga baroner anser att magi inte är en lämplig sysselsättning för en gentleman. Men också det, att magin inte är helt vedertagen är en viktig komponent i att jag kan tro på berättelsen.<br /><br />Det finns passager som beskriver magi på ett sätt som jag kan förstå, som jag kan applicera på den värld jag lever i. Jag vet inte om jämförelsen är relevant, men jag tänker ändå på böckerna om Harry Potter, och visst finns det likheter, men där HP är en barnbok med förenklade karaktärer och kuriösa varelser och där mycket finns för att locka till skratt är JS&MN mer vuxen och magin oroar mer än roar, så pass nära verkligheten tycker jag att den kommer.<br /><blockquote>En herre och en dam som kom gående sågs plötsligt förvandlas till ett virrvarr av grenar som stack ut åt alla håll eftersom de hade blivit en fläderbuske, och en hund ombildades till ett vildvuxet snår av vissna ormbunkar. Gaslyktorna som lyste ner på gatan försvann upp i himlen och blev stjärnor som glimmade mellan de kala trädgrenarna och själva Piccadilly förvandlades till en knappt urskönjbar stig som ledde genom en mörk skog om vintern.<br />Men precis som i en dröm där de mest märkvärdiga händelser utspelar sig med en helt egen logik som med ens blir trovärdig, tyckte Stephen inte att detta var något att förvåna sig över. Istället tycktes det honom att han alltid hade varit medveten om att Piccadilly låg alldeles i närheten av en förtrollad skog.<br />Han började gå längs stigen.</blockquote>Det är en maffig bok och mot slutet var jag en smula nervös, det är inte alla romaner som lyckas få till slutet på ett tillfredsställande sätt, men också här lyckas berättelsen. Är det ett lyckligt slut? Jag vet inte riktigt men det är ett slut som känns rimligt. Ett lyckligt slut så som jag hade utformat det hade nog känts klichéartat och inte riktigt stämt in i handlingen. Självklart är det på många sätt en saga, men det är i minst lika hög grad ett drama och trots att magi är en viktig komponent i handlingen finns inget utrymme för mirakel eller en fumlig deus ex machina. Även om det aldrig blir riktigt klart vad som är möjligt att göra medelst magi och vad som ligger utanför dess kapacitet lyckas berättelsen förmedla det såsom varande en verklighet, vissa saker kan göras med magi, med lätthet eller svårighet, vissa bör inte göras och ytterligare vissa saker låter sig alls inte göras.<br /><blockquote>”Ni hyser höga tankar om Belasis”, anmärkte Norrell. ”Och förut var jag helt av samma åsikt. Jag minns att jag studerade hans arbeten åtta timmar varje dag i flera månader; ett intensivt studium som jag aldrig ägnat någon annan författare sedan dess, det ska erkännas. Men till syvende och sist är han en besvikelse. Han är mystisk där han borde vara tydlig – och tydlig där han borde vara återhållsam. Det finns saker som aldrig borde skrivas ner i böcker där kreti och pleti kan läsa sig till dem. Själv hyser jag inte längre någon som helst aktning för Belasis.”<br />[…]<br />Det var tydligen inte bara levande magiker som ådrog sig mr Norrells förakt. Även de döda hade han skärskådat, och inte heller de hade visat sig hålla måttet.<br />Under tiden hade mr Honeyfoot gått raskt från den ena hyllan till den andra, med händerna i luften som en metodistpastor som prisar Herren, utan att kunna förmå sig till att stanna upp innan han fick syn på en ny titel någon annanstans i rummet. ”Åh, mr Norrell!” utbrast han. ”En sådan mängd böcker! Men här måste det finnas svar på alla våra frågor, väl!”<br /></blockquote>Bokomslaget låter mig veta att filmrättigheterna är köpta och det är med blandade känslor jag inväntar filmen. Jag tror definitivt att den kommer att bli sevärd, att den kommer innehålla en hel del spektakulära trollformler som kommer att se väldigt visuellt tilltalande ut, utan att för den skull bli insmickrande. Men det är också mycket från boken som inte kommer att kunna bevaras, dels utspelar sig berättelsen på väldigt många platser som jag tror kan bli svårt att överföra till en långfilm, men framförallt kommer det bli mycket svårt att fånga atmosfären i beskrivningarna av miljöer och karaktärer. Det finns en torr humor som sticker fram här och var som inte egentligen berör handlingen, och jag är rädd att denna humor kommer att försvinna alternativt förvanskas, kanske på ett liknande sätt som Gimli (dvärgen) har reducerats till en festlig, tjock, ovårdad tomte i filmatiseringen av Sagan om ringen.<br /><br />Slutsats av något slag; Väldigt bra bok, inte kanske för att jag utvecklades så fantastiskt mycket som människa, men jag njöt verkligen av läsningen och det är inte heller fy skam.<br /><br />Titel: Jonathan Strange & Mr Norrell<br />Författare: Susanna Clarke (2007)<br />ISBN: 91-7263-728-5simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-52197528821321900862009-08-01T17:21:00.004+02:002009-08-01T18:06:47.777+02:00mitt spexår 2008<span style="font-style: italic;">Jag måste skriva av mig. Dels för att jag fortfarande tänker på det, dels för att jag vill spara mina tankar...</span><br /><br />Spexets årsmöte januari 2008; Jag nomineras till PR-chef och tackar ja. Inte för att jag trodde att det skulle vara väldigt roligt eller passa mig väldigt bra, utan för att jag hoppades att jag skulle lära mig något om mig själv. Jag hade begränsad insikt i hur spexet fungerade och vad som förväntades av mig men förstod iallafall att det var precis som det skulle och som det var varje år för många nominerade.<br /><br />Senare under våren gick jag på audition för spexet med avsikt att söka till kören igen, precis som året innan, och tyckte att det skulle jag nog kunna hinna med, trots att jag redan hade tackat ja till att vara PR-chef. Väl där frågade de mig varför jag 'bara' sökte kören och jag svarade just så, att jag trodde att det skulle bli för mycket att vara PR och skådis parallellt. De höll med mig om detta men tyckte att jag kunde väl köra några improvisationsövningar ändå, för skojs skull. Den här gången kände jag dem som satt i 'juryn' vilket gjorde att jag var än mer obekväm ån året innan och jag tyckte inte att improövningarna gick något vidare. En av dem avbröt jag till och med två gånger för att sedan ångra mig igen när jag insåg att jag inte kunde låta mig hindras av stolthet (Det är helt fel ord i sammanhanget och devalverar ordets egentliga innebörd men jag kommer inte på något bättre). Jag försökte iallafall, men kände mig inte så särskilt nöjd. Det var fortfarande mitt intryck att jag inte hade sökt skådis. Några dagar senare ringer så Olof och berättar att de väldigt gärna ser att jag tar på mig ett skådisuppdrag och jag tackar ja enligt tankegången, som jag också uttalade; <span style="font-style: italic;">Om jag tackar Ja kommer jag att ångra mig hela hösten, om jag tackar Nej kommer jag att ångra mig hela livet</span>. En smula överdrivet dramatiskt men ändå inte helt osant.<br /><br />Nervös och förväntansfull närmade jag mig hösten, skådisrepen drog igång, sångövningarna, styrelsemöten, PR-möten, planering av en massa saker som jag inte visste att, hur eller när de skulle genomföras. Några veckor under hösten var det spexgrejer sex kvällar i veckan och jag var mer effektiv än någonsin. Det gick åt mycket energi, men jag fick också mycket energi från andra spexare. Jag minns så väl de första sångrepetitionerna ute på Valla, att stå ensam i ett litet rum och sjunga för full hals till pianokomp och verkligen leva/leka ut sångernas innebörd, att få överdriva känslospelet och uttrycken det var något nytt och underbart engagerande. Och något av stoltheten gav vika för glädjen. Att se hur alla spexare (60-70 stycken) på olika håll arbetade mot ett gemensamt mål var vackert. Att ju närmare premiären vi kom, desto mer såg man hur allt passade ihop i ett väldigt pussel där vi alla var viktiga bitar. Att vara en del i något större, om så bara ett studentspex.<br /><br />Enda gången jag tappade modet var när den banderoll vi hade satt upp i centrala linköping för att annonsera vår föreställningsperiod för andra eller tredje gången på ett par dagar blåste sönder. Det här var Söndag kväll efter en lång rephelg och jag var slutkörd både mentalt och fysiskt. Vid producenternas avslutande genomgång och sammanfattning av läget ringer Pär och talar om att banderollen är trasig igen. Jag tror inte att jag grät men just då kändes det väldigt jobbigt och orättvist. Jag räddades, förstås, av andra spexare som rimligen var lika utmattade som jag och tillsammans bar vi med oss stegen och tog ner den f*rb*nnd* banderollen. Det var enda gången på hela hösten som jag tvivlade på om jag hade valt rätt när jag tackade ja till dubbla uppdrag.<br /><br />Trött var jag dock vid flera tillfällen och om det hade fortsatt i samma tempo en längre tid hade det nog varit direkt skadligt för mig. Men det var nyttigt att se att jag klarade av att höja tempot, att hålla flera bollar i luften och att strukturera upp uppgifterna när det behövdes.<br /><br />Det är med stor stolthet, i ordets sanna, fina bemärkelse, som jag ser tillbaka på den hösten. Jag är nöjd med min insats som PR-chef, jag är nöjd med min insats i skolan och jag är mycket nöjd med min insats som skådis. Jag tillåter mig att vara stolt över att jag rodde iland hösten utan att stressa sönder.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-47623772779642871212009-07-30T13:41:00.000+02:002009-07-30T13:42:20.229+02:00kajsaOjoj, jag har blivit farbror igen! Den här gången är det min äldste bror och hans sambo (Linus & Linda) som har välsignats med en liten knodd. Knodden heter Kajsa och kan mycket väl vara jordens sötaste nu levande bebis. När Linus ringde och berättade för mig den goda nyheten var det så många konstiga och nya tankar som simmade runt i huvudet. Linus berättade till exempel att de hade bestämt sig för namnet Kajsa, och det var först då som jag insåg att det bara var något de hade hittat på. Om ni har läst boken om Tistou kanske ni minns en fras i inledningen som handlar om just det; att de vuxna egentligen inte har en aning om vad barnet heter och att de oftast gissar fel. Nu har jag ioförsig ingen anledning att tro att Kasja inte heter just så, men jag begrep iallafall mycket bättre var Druon menade när han skrev den biten i boken.<br /><br />Något annat som har upptagit mina tankar är Linus som pappa, han är sedan tidigare bonuspappa men Kajsa är hans första biologiska barn. Man kan ha många åsikter om vilka skillnader som finns mellan dessa två fenomen, det har inte jag. Men jag har fått omdefiniera min bror, för att vara bror är något helt annat än att vara far. Han har i mina ögon blivit en annan person över en natt, och det är omvälvande. Jag kan inte ens föreställa mig hur omvälvande det måste vara att uppleva den här förvandlingen i första person.<br /><br />Jag var hos den lilla familjen igår eftermiddag. Vid ett tillfälle när jag bar Kajsa började hon bli lite orolig och ledsen, jag försökte prata lite med henne, höll henne på olika sätt och gick runt lite med henne i huset för att se om det kunde lugna henne. Det gjorde det inte. Så satte jag mig på deras kökssoffa, satte Kajsa i mitt knä, satte läpparna mot hennes hjässa och började nynna svagt på en nyskriven melodi. Hon blev tyst och såg enligt uppgift mest förbryllad ut. Dessvärre bröts förtrollningen efter någon minut och hon blev högljudd igen. Men det var en mycket fin minut. Jag njöt.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-27930599644959969822009-07-06T16:29:00.003+02:002009-07-06T16:36:46.636+02:00tusen strålande solarEfter att ha läst <span style="font-style: italic;">Flyga drake</span>, av samme författare, var jag väldigt nyfiken på <span style="font-style: italic;">Tusen strålande solar</span> och det var med högt ställda förväntningar jag började lyssna till Sharon Dyalls röst. (Jag började med en ljudbok men övergick på slutet till att läsa själv, men då med ett spännande och något mer korrekt uttal av de arabiska orden.)<br /><br />Även om berättelsen i mina ögon inte riktigt når upp till <span style="font-style: italic;">Flyga drakes</span> nivå är det en av de bästa böckerna jag läst på länge. Gripande, intagande och trovärdig, dessutom på ett mycket behagligt sätt utbildande om Afghanistan och dess historia. Författaren presenterar ett galleri med trovärdiga människor; stolta, rädda och förvirrade, självuppoffrande och envisa. De bildar en helhet och ett socialt gytter som de lever i, de interagerar med varandra på ett sätt som känns sant och nödvändigt. De handlar utifrån sina egna horisonter på det sätt som tycks dem begripligt och rimligt. Just eftersom man får en inblick i människorna kan jag på något plan förstå resonemang som annars skulle ha tett sig obegripliga för mig. Först slås jag av att det är en annorlunda kultur och målar för mitt inre öga upp en bild av hur den kulturen yttrar sig och varför. Snart inser jag dock att en kultur inte är något homogent, det är hopkok av traditioner, regler och värderingar och människorna inom en och samma kultur kan ta den till sig på olika sätt. Återigen påminns jag om att människorna är mycket mer komplexa än vad man först ser, och att varje individ måste förstås i sig själv.<br /><blockquote>»Vad är det för fel med det? Vad? Är hon för ung, menar du? Hon är fjorton. Då är man knappast ett barn. Du var femton, om du minns? Min mor var fjorton när hon fick mig. Tretton när hon gifte sig.«<br />»Jag... Jag vill inte«, sa Mariam, som var som bedövad av förakt och hjälplöshet.<br />»Det är inte du som bestämmer. Det gör hon och jag.«<br />»Jag <span style="font-style: italic;">är </span>för gammal.«<br />»Hon är för ung, du är för gammal. Vad är det här för struntprat?«<br />»Jag är för gammal. För gammal för att du ska göra så här mot mig«, sa Mariam. Hon fick tag om ett stycke av klänningstyget och knöt händerna så hårt att de skakade. »För att du ska göra mig till en <span style="font-style: italic;">ambagh </span>efter alla dessa år.«<br />»Var inte så dramatisk. Det är en vanlig företeelse, det vet du mycket väl. Jag har vänner som har både två, tre och fyra fruar. Din egen far hade tre. De flesta män jag känner skulle ha gjort det här för länge sedan. Du vet att det är sant.«<br />»Jag kommer inte att tillåta det.«<br />Vid de orden log Rashid sorgset.<br />»Det <span style="font-style: italic;">finns </span>en annan möjlighet«, sa han och kliade sig under ena foten med den andra fotens valkiga häl. »Hon kan få gå. Jag tänker inte stå i vägen för henne. Men jag misstänker att hon inte skulle komma långt.[...]«</blockquote>Det finns en uppdelning i boken som jag inte riktigt uppskattar, de två kvinnliga huvudpersonernas berättelser återges till en början en i sänder och något av intensiteten förtas när jag lämnar den ena och får följa den andra, trots att texten i båda fallen är spännande och medryckande. Kanske skulle det ha blivit än svårare att hålla i huvudet om de berättats parallellt, och då de förövrigt inte utspelar sig parallellt hade det nog inte varit en bra lösning.<br /><blockquote>År 1974 inföll Ramadan på hösten. För första gången i sitt liv fick Mariam bevittna hur åsynen av en nymåne kunde förvandla en stad, förändra hela dess rytm och stämning. Hon märkte hur en sömning stillhet la sig över Kabul. Trafiken blev långsammare, glesare, tystare. Butikerna tömdes på folk. Restaurangerna släckte ljuset, slog igen dörrarna. Ingen rökte längre på gatan och det stod inga rykande tekoppar i fönstren. Och vid <span style="font-style: italic;">iftar</span>, när solen sjönk i väster och kanonen avfyrades från Shir Derwaza-berget, bröt staden fastan och detsamma gjorde Mariam, med bröd och en dadel. Det var första gången i sitt femtonåriga liv som hon upplevde den ljuva känsla av att ta del av en gemensam upplevelse.</blockquote>Det finns många beröringspunkter mellan <span style="font-style: italic;">Tusen strålande solar</span> och <span style="font-style: italic;">Flyga drake</span>, många av problemen och frågeställningarna som hanteras är gemensamma eller tangerande och för mig ger det ytterligare förståelse för människorna, jag har helt enkelt något lite att relatera till trots att de svårigheter romankaraktärerna här möter i många fall ligger långt från min egen vardag. Det är väl också där skönlitteraturens styrka ligger, i förmågan att ge läsare perspektiv och möjlighet att sätta sig in i andra livsöden och i någon mån förstå hur man kan tänka om man har en annan bakgrund. Det finns så mycket hos oss människor som formas av den värld vi lever i, och så mycket som förefaller vara allmängiltigt. Vi föds in i sammanhang som ger oss olika förutsättningar men i mångt och mycket strävar vi trots allt mot samma mål, på olika vägar och omvägar.<br /><br />Titel: Tusen strålande solar<br />Författare: Khaled Hosseini<br />ISBN: 978-91-46-21880-7simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-87155017515025041552009-05-31T19:29:00.003+02:002009-05-31T19:44:53.254+02:00livet jag längtar efterJag läser om en bok som jag tror ska vara bra. Egentligen minns jag inte så mycket av den, då minns jag mer av <span style="font-style: italic;">Om du vill gå på vatten måste du ta dig ur båten</span> av samme författare. Den har jag emellertid inte hemma, så det får bli <span style="font-style: italic;">Livet jag längtar efter</span> istället. Det handlar om andlig utveckling, hur det uppnås och varför det kan vara bra. Det är många kloka insikter och idéer som författaren delar med sig av, och en väldans massa festliga anekdoter som ibland passar bra in i argumentationen. Det är förvisso väldigt lättläst och som sagt skrivet med mycket humor. Det som jag saknar med läsningen är det där som griper tag och får mig att vilja göra som han säger. Tyvärr är jag inte människa att avgöra om det är en brist i boken eller i mig. Jag kanske inte är så mottaglig som jag skulle kunna vara. Ändå känns det bra att ha läst den och jag tror att jag tar med mig något, om än vagt och odefinierat.<br /><br />Titel: Livet jag längtar efter - heliga vanor för vanliga människor<br />Författare: John Ortberg (1997)<br />ISBN: 91-7195-661-1simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-20435827627019642212009-05-25T21:36:00.005+02:002009-05-25T22:15:55.569+02:0093 årIdag skulle min pappas faster Greta ha fyllt 93 år. Hon gick bort 2006, mindre än två veckor efter sin 90-års dag. Mamma och pappa och jag var ute vid graven, satte dit några blommor och gick runt lite på kyrkogården. Jag är väldigt dålig på att komma ihåg namn och samband på min släkt och inte blir det bättre när det handlar om folk som jag aldrig har träffat. Det är inte av ointresse, jag tycker att det är roligt att höra om mina farföräldrars släkt och levnadsförhållanden, men det fastnar inte. Hur som helst fanns det många gravstenar med anknytning till min släkt. Min farfars föräldrar och syskon, min farmors föräldrar och sen en del icke besläktade personer som min pappa berättade om, grannar och liknande.<br /><br />Men idag skulle Greta alltså ha fyllt 93 år. När jag ska berätta om Greta för de som inte känner henne brukar jag kalla henne min låtsasfarmor. Hon gifte sig aldrig och hade inga egna barn men blev kanske just därför som en farmor för mig (Min riktiga farmor gick bort innan jag föddes). Hon levde hela livet i sitt föräldrahem några mil utanför Linköping. Värmde huset med vedeldning, hade inte men saknade inte heller dusch, bakade kakor och skorpor i mängder och var en riktig tant. Hade under sitt långa liv samlat på sig en mängd goda vanor och saker som blev en trygghet när man hälsade på, man kunde räkna med skorpor som doppades i sockersimmig hallonsaft, sverigeflaggan på kylskåpet, korsordstidningarna som alltid låg framme på köksbänken, regntunnan vid husknuten och alla spännande verktyg i boden, allt bidrog till en både bekant och nyfiken känsla. Inte hemma men välkänt, inte främmande men spännande.<br /><br />Upp till 89 års ålder bodde hon alltså hemma och klarade sig själv, om än med bistånd av grannar när det gällde vedhuggning de sista åren. På sitt nittionde år blev hon emellertid sjuk och blev först inlagd på sjukhus, sedan vidare till korttidsboende, som hon inte kom tillbaka ifrån. Med undantag för sin nittioårsdag. Stort kalas med släkt och vänner och den dagen var hon piggare än på länge. Efteråt sa hon dock "Det här var roligt, men det vill jag inte behöva göra om" och hon fick som hon ville, bara tio dagar senare avled hon. Självklart var det sorgligt när hon gick bort, men det var ändå skönt hur det gick till, hon fick vara frisk länge och hon fick möta döden värdigt och utan rädsla. Och vi släktingar fick samlas en sista gång för att fira hennes liv.<br /><br />Det känns inte som att det är tre år sen. Tiden går så fort. Jag ska absolut inte påstå att jag tänker på Greta särskilt ofta, men det är väldigt uppenbart att hon saknas, fattas oss, när det är någon form av bemärkelsedag till exempel. Jag önskar att jag lärt känna henne bättre, men är väldigt tacksam för att jag fick lära känna henne så pass mycket ändå.<br /><br />*stämningsskifte*<br /><br />Efter besökte vid graven åkte vi upp till Patrik och Kerstin som är det unga par som köpte Gretas hus, dvs min farfars föräldrahem. Det var första gången jag var där sen de flyttade in och det var en väldigt rolig men omtumlande upplevelse. Å ena sidan var det sig väldigt likt och många minnen ploppade upp när jag fick syn på olika detaljer som jag av någon anledning förknippar med händelser. Å andra sidan var det en egendomlig känsla att se allt som var annorlunda, det var så påtagligt att det var samma hus, men inte samma hem, nya behov, nya ögon och nya lösningar. Extra roligt ändå att Patrik och Kerstin har valt att gå extremt varsamt fram, de jobbar med traditionella metoder och gör väldigt mycket (allt?) själva.<br /><br />Oerhörd respekt för traditioner kombinerat med kunskap och nyfikenhet kring olika hantverk har tillåtit förändringarna att smälta in fantastiskt bra i det gamla huset. Min blygsel/hyfs förbjöd mig att fotografera i deras hem så tyvärr kan jag inte exemplifiera med bilder vad jag menar. Slutsatsen är i alla fall att det var inspirerande att se hur de tagit till vara på det gamla och ändå verkligen gjort det till sitt.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-89051592272708969072009-05-24T16:24:00.003+02:002009-05-24T16:48:12.621+02:00kolmårdenIgår var jag på kolmården med Henrik och Therese. Det var tre år sen sist jag var där och det mesta var sig förstås likt. Jag plockade fram mitt 75-300 mm objektiv till kameran för att komma lite närmare djuren. Jag insåg när jag monterade det att jag inte kan ha använt det på länge. Jag blev alldeles förvånad över hur framtung kameran blev och jag var inte heller kalibrerad för vilka slutartider som krävs för att uppnå skärpa. Jag hoppas att jag ändå lyckades ta några fina bilder. Det är verkligen en balansgång att försöka ta bra bilder och att vara närvarande i situationen. Jag tycker att det är väldigt kul att fotografera och det är verkligen ett bra sätt att komma ihåg och minnas tillbaka, men risken finns att man upplever hela grejen genom kameran. Man skulle väl kunna tänka sig att upplevelsen av till exempel ett djurparksbesök blev starkare om man struntade i kameran och bara var närvarande där och då.<br /><br />Hur som helst roligt att se alla djuren, tyvärr var Apariet, precis som förra gången jag var där, stängt på grund av nyfödd gorillaunge. Höjdpunkterna var många, till exempel delfinshowen, gibbonaporna, schimpanserna och faktiskt Barnens lantgård (det vill säga klappbara getter, svin och dylikt). En grej som jag blev överraskad av, både att det fanns och att det var roligt var något som kallades Skelettmuseum. En massa montrar med djurskelett med små informativa texter, varken mer eller mindre. Eftersom vi alla tre har läst en hel del mänsklig anatomi kunde vi studera likheter och skillnader. Väldigt fascinerande att se hur alla däggdjur är uppbyggda på otroligt likartade sätt. Typexemplet är kanske giraffen med sina sju halskotor, men hos den noterade vi också hur bakbenen var lika våra ben och fötter, och frambenen hade alla de ben som vi har i armar och händer. Det enda som har hänt är förvrängning av proportionerna och förhållandet mellan de olika benen. Att sen se hur fåglarna har en till stor del annan uppbyggnad skelettalt gjorde inte saken sämre. Jag kan verkligen förstå att man kan fastna för det här och leta likheter och skillnader och försöka förstå sambanden.<br /><br />I bilresan på väg hem kom samtalet in på evolution kontra kreationism och jag kunde återigen konstatera att jag inte har några bra svar och att frågan inte låter sig ignoreras helt och fullt. Min största svårighet har legat i att kombinera evolutionsteorins drivande tanke om de svagares utgallring med min bild av en god och kärleksfull Gud som värnar de utsatta. Vi nådde som sagt inga svar men jag fick ändå några nya tankar att fundera över. Kanske kan man lyckas välja att fokusera på de starkares överlevnad, snarare än de svagares utsållning, men det känns som en riskabel väg att gå, och kanske är det bara ordvrängeri. Frågetecknen fortsätter finnas.<br /><br />Förklaringen, om en sådan krävs, till att jag inte lägger upp några bilder vare sig från vandringen eller djurparken är att min dator är på service, så jag väntar med att kolla bilderna tills den kommer tillbaka, det kommer att bli halvkul. Det är förvisso roligt att kolla bilder och sålla bort och sortera men nu har jag upp emot tusen bilder och det kan nog bli lite segt.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-5769287626016041062009-05-13T21:07:00.003+02:002009-05-13T21:26:39.122+02:00vandring i bergslagenJag vandrade i Bergslagen i helgen, delvis samma gäng som jag fjällvandrade med i somras. Vi var fyra stycken; Benjamin, Henrik, Markus och jag. Det var bara en natt ute, i vindskydd, och vi gick väl ca 30 km totalt så det var en ganska kort och enkel vandring men ack så trevlig. Vi gick etapp 8 och 9 på <a href="http://www.regionorebro.se/blameny/naturfriluftsliv/bergslagsleden.4.56b8d98510eec17014d8000383.html">Bergslagsleden</a>, med en del kortare avstickare för att få se grottor, fornlämningar och för att få titta ut över landskapet från namngivna utkikspunkter. Naturen är fantastisk, på bara de där få kilometrarna kan landskapet förändras så pass mycket och ge så skilda intryck. Vi var uppe på en topp och kisade mot solen i stormblåsten, vi gick på spångar genom våtmarken och såg grodor på gölarnas botten och vi vandrade i tystnad längs kringelkrokiga stigar i mossiga, trolliska skogar där tallarnas rötter gjorde stigen till en labyrint som vi varsamt översteg.<br /><br />Och det behöver inte vara så långt borta. Jag blev inspirerad av enkelheten, vi sov bara ute en natt, vi tog bussen till och från leden, generellt sett fanns god vattentillgång. Det jag menar är att det kan vara enkelt att komma ut på vandring. Jag hoppas att jag kan omvandla denna insikt till handling; packa liggunderlag och sovsäck, lite mat och ett kök, en karta och en kamera. Så mycket mer behövs inte. Det fina är att trots att det bara var två dagar var det vilsamt. Jag ska inte påstå att det är som att vandra i fjällen en vecka, för det är ytterligare en eller två dimensioner högre, men den här enkla vandringen gav mig ändå ett visst mått sinnesro och avslappning, och det sociala utbytet blir ett annat, lågmält och intensivt på samma gång.<br /><br />Jag vet inte om människor som känner mig ser mig som en skogsmulle, jag vet inte ens om jag själv tycker att jag är en skogsmulle, men jag är ganska säker på att jag skulle vilja vara friluftig. Av flera skäl, dels för att jag tycker om det och mår bra av det, men dels för att jag tycker om tanken på att vara en skogsmulle. Det är en självbild som tilltalar. Men man kan kanske inte, eller bör kanske inte, anpassa sitt liv efter hur man skulle vilja framstå för andra, det är väl bättre om man lyckas utgå från sig själv, skilt från andras förväntningar. Svårt. Det gäller andra saker också, betydligt större val som påverkas av andras förväntningar och hur jag tror att andra ska reagera på vad jag gör. Ibland tänker jag att jag skulle vilja släppa trygghetstanken och våga prova något annat, något annat än sjukgymnast till exempel, eller något annat än sverige. Men det är så många olika luriga faktorer som man måste vara medveten om. Till exempel har ju det okända och oprövade alltid större potential än verkligheten. Usch vilket tråkigt synsätt. Men i fantasin behöver man inte begränsa sig, och därför kanske det kan vara lockande att alltid vara på väg någon annanstans. Samtidigt har jag väldigt mycket att vara tacksam för just nu. Väldigt mycket.<br /><br />Bilder från vandringen kommer nog småningom.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-62257566089129562912009-04-30T12:18:00.003+02:002009-04-30T13:00:27.159+02:00kiva.orgDet här är för bra och vettigt för att inte uppmärksammas. Mikrolån. Inte SMS-lån för folk med spelmissbruk, den andra sorten. Människor i utvecklingsländer behöver pengar för att ta sig ur fattigdom. Antingen kan man ge dem pengar direkt, man kan ge dem bistånd via Röda Korset eller liknande, eller så kan man helt enkelt låna dem pengar. Exempel: <a><span style="font-size: 14px;"> </span></a><a href="https://www.kiva.org/app.php?page=businesses&action=about&id=105729">Arolyn Mayola</a> på Filippinerna vill köpa in grisar till sin gård, grisar som hon så småningom kommer att sälja, förhoppningsvis med vinst. Hon kontaktar en organisation som ombesörjer administrationen av lån för just sådana projekt. Man kommer fram till huruvida lånet är rimligt, om man tror att Arolyn Mayola kommer att kunna betala tillbaka och man gör upp en avbetalningsplan. Sen kommer hennes låneförfrågan upp på kiva.org. <a href="http://www.kiva.org/lender/simon4909">Jag lånar henne 25$</a> och det gör en massa andra lyckligt lottade personer också. När Arolyn Mayola fått ihop den summa som hon behöver får hon sina pengar och kan sätta sina planer i verket. Månatligen gör hon avbetalningar på lånet och förhoppningsvis kommer hon att ha betalat tillbaka hela summan efter sex månader.<br /><br />Det finns förstås en risk att låntagaren inte lyckas betala tillbaka lånet och man får inga garantier, men Kiva är en stor organisation och tittar man bakåt i tiden ser man att av de $31,000,000 som har lånats ut har 98,2% återbetalats. Dessutom har Kiva en säkerhetsgradering på sina Field partners, och de som har 4-5 stjärnor har, historiskt sett, återbetalat >99,9%. Om den ekonomiska risken är ett hinder för dig att prova det tycker jag att du ska kolla på deras <a href="http://www.kiva.org/about/risk/statistics/">statistik</a>.<br /><br />Man kan tycka att jag sticker ut hakan för mycket och tidigt när jag förespråkar det här efter att bara ha varit aktiv själv i tre månader, men det absolut värsta som kan hända är att man får se det som välgörenhet.<br /><br />Det som gör att jag tycker att det här är så lysande är också att man, genom att kräva en motprestation av mottagaren, lyfter det hela till en jämlik process. Bistånd ges från ovan, även om det är med goda intentioner, och bistånd har absolut en väldigt viktig roll, inte minst vid krig, naturkatastrofer och liknande. Men den stillsamma, vardagliga fattigdomen tror jag bäst bekämpas lokalt av de fattiga, inte av mig. Jag litar på de här främlingarna, både vad gäller deras avsikter med mina pengar, och deras förmåga att ta fram en handlingsplan som håller.<br /><br /><a href="http://www.kiva.org">Gör't!</a>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-12463213059941101072009-04-30T08:48:00.000+02:002009-04-30T08:48:00.968+02:00bränt barnTjugoårige Bengt sörjer sin döda mor, känslorna spelar flipperspel i honom och kastar honom högt upp, låter honom sedan falla djupt. Fadern har träffat en annan, Bengt hatar och älskar när han inte står oberörd. Tilt.<br /><br />Till en början har jag lite svårt att komma in i boken, men plötsligt tar den tag och då läser jag ut den nästa dag. Vartannat kapitel har formen av brev från Bengt, vartannat kapitel berättas utifrån av en allvetande observatör. I de avsnitt som Bengt får berätta träder han fram som en väldigt ombytlig naiv idealist. Han dömer sig själv hårt, rättfärdigar sitt beteende i nästa stund. Fördömer självbedrägeriet hårdare än något annat, men är inte ärlig mot sig själv. Det är en ensam, trasig, förvirrad ung man vars sorg inte riktigt vet hur den kan, borde eller får ta sig uttryck. Det hela utmynnar i en Oidipus-historia, fast utan okunskapens förlåtande omständighet. Därför blir också slutet ett helt annat.<br /><blockquote>Så enkelt skulle allting kunna vara. Ändå reser hon sig inte.<br />Hon gör det inte därför att hon är förlamad. Inte av rädsla är hon lam, heller inte av lust. Det som binder henne och det som också binder honom är ögonblickets skönhet. Ingenting är ju så vackert som de första ensamma minuterna med någon som skulle kunna älska en och någon man själv skulle kunna älska. Det finns ingenting så tyst som de minuterna, ingenting så mättat med ljuv förväntan. För de få minuterna är det som man älskar, inte för de många som följer. Aldrig mer, vet de, skall någon så vackert hända dem. Gladare skall de kanske bli, hetare också och oändligt nöjda med sina egna kroppar och varandras. Men aldrig mer skall det bli så vackert.</blockquote>Språket är kort och rakt. Staccato. Orden avslöjar utgivningsdatumet utan att någonsin bli svårläst. Behållningen blir Bengts idealistiska resonemang, sällan håller jag med honom, och när jag gör det får jag snart motstående utgångspunkt presenterad för mig. Just detta blir intressant, det motsägelsefulla som inte leder fram till några svar, men ger nya frågor och ny förståelse.<br /><br />Titel: Bränt barn<br />Författare: <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Dagerman">Stig Dagerman</a> (1948)<br />ISBN: 91-7263-557-6simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-716412584444844092009-04-28T13:13:00.002+02:002009-05-14T14:47:53.802+02:00välj migMin nuvarande sysselsättning benämns <span style="font-style: italic;">arbetslös</span>, eller för den mer hurtigt lagda, <span style="font-style: italic;">arbetssökande</span>, eller för den som lever i förnekelse; <span style="font-style: italic;">mellan jobb </span>eller till och med<span style="font-style: italic;"> till arbetsmarknadens förfogande.</span> Oavsett vilket, jag förväntas fylla mina dagar med att förändra detta, lämpligen genom att söka jobb på ett sådant sätt och i en sådan omfattning att jag så småningom får en anställning. Jag har tragglat med detta i drygt tre månader nu och det har tappat något av sin forna glans. Jag vill inte hänge mig åt självömkan, jag har det bra på många sätt, och det finns många som varit i min situation väldigt mycket längre och med svårare förhållanden ekonomiskt. Icke desto mindre; jag är trött på det, jag blir rastlös och stressad men utan att det leder till något konstruktivt.<br /><br />Idag har jag emellertid upptäckt en ljusning, jag satt och kollade igenom platsannonserna och sökte också två tjänster, om än något halvhjärtat. När jag så fann en tredje tjänst som verkade intressant insåg jag något. Den som har gett upp har inget att förlora. Det låter mer teatraliskt än det är. Jag bytte helt enkelt mitt perspektiv. När jag skrev det personliga brevet frångick jag den torra och korrekta mall jag tidigare använt och tillät mig att faktiskt bli personlig. Jag erkände utan vidare att jag saknade den yrkeserfarenhet de hade satt upp som krav men valde att trycka ordentligt på att jag är genuint intresserad av habilitering. Jag tillät mig att vara kaxig, osvensk utan att för den skull skriva något som jag inte kan stå för. Det är utåt sett ett litet steg framåt, men jag tror att det var ett viktigt steg för mig. Återstår bara att se om arbetsgivaren faller för det.<br /><br />Häromdagen tackade jag nej till att arbeta på kollo i sommar med förhoppningen om att jag i stället ska hitta ett sjukgymnastjobb. Kanske är det något jag kommer att få ångra.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-15555533661028302112009-04-21T09:50:00.004+02:002009-05-14T14:46:48.814+02:00tummen uppFörra veckan, när jag skulle ta mig hem från <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">kollo</span> för att fira påsk utspelade sig följande händelseförlopp; Sista natten på <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1">kollo</span> jobbade jag, vilket innebär jobb från 21:30 till 07:30, det är oftast inte så jättemycket att göra utan man ska huvudsakligen hålla sig vaken och se till så att <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">kollodeltagarna</span> får en så bra natt som möjligt, kolla så att de sover, hjälpa dem vändningar och vatten och liknande. Jag går alltså av mitt pass vid halv åtta, går upp till boendet och äter en minimal frukost innan jag lägger mig på sängen för att sova 1½ timme. Min buss går 10:05 och allt är under kontroll.<br /><br />Jag vaknar 09:40 av att Johannes ringer och undrar om jag inte ska åka snart, plötsligt har jag väldigt bråttom, jag blir <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_3">inskjutsad</span> till Vingåker av <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_4">rally-Erik</span>, men trots en skyndsam körning kommer vi fram tre minuter för sent. Nästa avfärd är två timmar senare. <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_5">Jaja</span>, jag bestämmer mig ändå för att vänta inne i Vingåker på nästa buss och låter Erik åka tillbaka till <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_6">kollo</span> för att jobba. För att inte mina föräldrar ska undra varför jag inte kommer när jag borde ringer jag och talar om läget. Min far föreslår då utan vidare eftertanke att jag ska lifta, till <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_7">Katrineholm</span> där tågtrafiken är tätare. Jag tycker att det låter som en bra idé och börjar gå mot stora bilvägen mot <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_8">Katrineholm.</span> Efter ca 30 minuter får jag lift några kilometer, blir <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_9">avsläppt</span>, går 20 min och får sedan lift till <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_10">Katrineholm.</span><br /><br />Under denna tid händer dock ännu en sak av vikt. Elin ringer från <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_11">kollo</span> och upplyser mig om att jag har åkt ifrån min plånbok. Jag har alltså sju kronor på mig, och plötsligt är <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_12">liftning</span> inte en av flera tänkbara lösningar. För att ta mig från Vingåker till Rimforsa behövde jag fem timmar och fem vardagshjältar som orkade/vågade plocka upp mig.<br /><br />När jag går längs med landsvägen hinner jag fundera kring <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_13">liftandets</span> fenomen. Vad är det som gör att vissa inte vill plocka upp liftare? Handlar det om rädsla, förakt, stress, ointresse eller något annat? En annan formulering av frågan är förstås; Vad är det som gör att några få modiga plockar upp liftare? Är det altruism, nyfikenhet, empati, uttalade principer eller något annat?<br /><br />Jag tror att en del i det faktum att det är svårt att få lift är att man som bilist måste bestämma sig väldigt snabbt. Från det att man får syn på fotgängarens signalerande tumme tills dess att man påbörjar en inbromsning går inte många sekunder. Om man då börjar fundera och väga för- och nackdelar mot varandra är det snart för sent. Problemet ligger då på sätt och vis i att om man inte gör ett val så väljer man att inte plocka upp liftaren. Det här kan kanske verka nedslående på liftaspiranten, men det är tvärtom en stark drivkraft för mig. För varje bil som kör förbi mig när jag ger den tummen upp så känner jag mig som en segrare. Jag intalar mig själv, kanske av självbevarelsedrift, att jag genom mitt agerande startar en process. Bilisten som ser mig men som inte hinner bestämma sig kanske kommer att handla snabbare nästa gång. Kanske kan någon till och med tänka: "Vad dumt att jag inte tog upp den där liftaren, fortsättningsvis ska jag ha JA som grundinställning till liftande!"<br /><br />Jag hoppas att det var fler än jag som var ute och tummade på vägarna på påskaftonen, för då kan jag fortsätta tro att min tumme hjälpte den där andra killen, två mil längre fram på vägen, att få lift.<br /><br /><span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_14">On</span> a <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_15">sidenote</span>: Man kommunicerar mycket när man liftar, främst med redan <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_16">nämnda</span> pseudofinger, men också med beteende, kläder och annat. Jag valde att hela tiden hålla mig gående, trots att det inte blir många kilometer av det. Kanske kan det signalera att jag inte liftar av lathet, jag liftar för att jag ska nånstans. Kläderna kan säkert ge folk associationer som antingen skapar sympatier eller antipatier hos dem.<br /><br />Det är intressant att se hur olika föraren och passageraren reagerar, ett återkommande mönster var att passageraren stirrar förvånat eller irriterat på mig, medan föraren är fullt upptagen med att låtsas att jag inte finns. Samma <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_17">approach</span> som jag själv använder mig av när jag ser någon på <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_18">stan</span> som går <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_19">motströms</span> med grön jacka och pärm; Så länge man kan undvika ögonkontakt kan de aldrig hävda att man har sett dem.<br /><br />Vidare kommunicerar några bilister som inte stannar. Jag har dock inte kunnat räkna ut riktigt vad, det var några som tutade åt mig när de körde förbi. Huruvida de tutade uppmuntrande, hånande, varnande eller något helt annat vet jag emellertid inte. Dålig kommunikation således. Roligast var annars en kille runt tjugofem som åkte som passagerare i en bil. Han gav mig helt enkelt tummen upp och hans ansikte antydde att han faktiskt menade det.<br /><br />Det viktigaste med <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_20">liftningen</span> är ändå följande. När jag liftar visar jag att inte är rädd, att jag inte ger efter för de mörka krafterna. De vänliga människorna är i majoritet och jag ställer mig i vägrenen för att de ska få en chans att visa att de finns och att de också står emot. Våga vägra rädsla! Jag skulle inte <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_21">palla</span> med att leva i ett samhälle där människor är rädda för varandra. Kanske kan <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_22">liftningen</span> vara ett sätt att sträcka ut en hand (<span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_23">no</span> <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_24">pun</span> <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_25">intended</span>) och visa att man vågar lita på och förlita sig på den vänliga <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_26">främligen</span>, den barmhärtiga <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_27">samariern.</span>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-53436627191963500452009-04-16T14:08:00.006+02:002009-05-14T14:46:48.814+02:00stenugnsbak på Vallby<div xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml">I måndags var det äntligen dags för det stora bakprojektet! Min ursprungliga tanke var att göra upp storslagna planer på vilka bröd jag skulle baka, förbereda surdegar och inhandla lämpliga mjölsorter och verkligen göra det ambitiöst. Tyvärr glömde jag att ta med mig mina bakböcker till kollot i förra veckan, och när jag dessutom fick en släng av förkylning fick jag ändra konceptet. Jag sänkte mina förväntningar, delade min levain i två och matade de båda delarna, på olika sätt, och mer förberedd än så var jag inte när jag begav mig till Västerås för mitt livs första stenugnsbak.<br /><br />Vi hade med oss en hel massa mjöl av alla möjliga sorter, dessutom förstås jäst, mjölk, kryddor, frön, torkad frukt, surdeg och en massa pryttlar i stil med bunkar, termometer och våg. Vi kom till det lilla torpet vid 11 och tände direkt eld på en föreld så att vi skulle kunna få igång en brasa inne i ugnen. Strax anslöt Alex, och lite senare även Anna och Sara. När väl elden var igång var det ju bara att börja bygga degar. Jag hade ingen struktur alls, men jag hade väldigt roligt. Vi upptäckte snart svårigheter med att baka i en ugn vars temperatur inte låter sig regleras så enkelt. Första bröden blev rejält svarta, men sakta men säkert kunde vi ändå öka andelen bröd som kändes lyckade. Det går ju nästan inte att göra bröd som inte är gott när det är alldeles nygräddat, så det säger kanske inte så mycket, men det blev en väldans massa goda bröd i den där ugnen. Foccacia, vetekrossbullar, levain, tunnbröd, knäckebröd, pinnbröd, tapenadbröd, russinkakor, majsbröd osv. Av naturliga skäl hade vi inte förberett någon lunch utan åt oss mätta på bröd, smör och ost (och kakdeg).<br /><br />Vi höll på där inne i stugan i ungefär åtta timmar, och även om jag just då inte var så sugen på att äta bröd så är jag fortfarande väldigt tilltalad av idén med vedeldad stenugn. Det är svårkontrollerat och många av våra bröd fick betydligt mer skorpa än vad de fått i en vanlig ugn men hela upplevelsen och smaken på de bröd som blir lyckade gör att det absolut var värt 'besväret'. Jag hoppas och tror att det kommer att bli fler äventyr av den här sorten, och då kanske jag kan ha framförhållning och veta vad jag ska göra, och kanske till och med följa några recept.<br /><br />När vi återvände hem till civilisationen hade vi (E) fortfarande tre degar kvar, så till kvällsmaten fick vi elugnsbakat bröd, och i förrgår bakade vi ut den sista knäckebrödsdegen. Än har jag inte tröttnat på att baka, vilket gläder mig oerhört. Hoppas att det håller i sig.<br /><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sece1ZUTRmI/AAAAAAAAAt0/T16-5afLYeo/DSC02563.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sece1ZUTRmI/AAAAAAAAAt0/T16-5afLYeo/DSC02563.jpg" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sece7zq_d2I/AAAAAAAAAt4/PflYJp9bsz8/DSC02574.jpg"><img title="bak, bröd, Elisabeth, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sece7zq_d2I/AAAAAAAAAt4/PflYJp9bsz8/DSC02574.jpg" width="216" /></a><br />Elisabeth fixar den första elden och förflyttar den till ugnen.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfDKpVDiI/AAAAAAAAAt8/2oq6cauqFWE/DSC02578.jpg"><img title="Alex, bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfDKpVDiI/AAAAAAAAAt8/2oq6cauqFWE/DSC02578.jpg" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfHtW-4BI/AAAAAAAAAuA/cB6I4pINNUQ/DSC02588.jpg"><img title="Alex, bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfHtW-4BI/AAAAAAAAAuA/cB6I4pINNUQ/DSC02588.jpg" width="216" /></a><br />Alex var snabbast i degbyttorna och var först med att grädda bröd.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfJ0XuZbI/AAAAAAAAAuE/tXxT4umvJcQ/DSC02592.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfJ0XuZbI/AAAAAAAAAuE/tXxT4umvJcQ/DSC02592.jpg" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfM6jKCyI/AAAAAAAAAuI/SZ-36MK6U4g/DSC02593.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfM6jKCyI/AAAAAAAAAuI/SZ-36MK6U4g/DSC02593.jpg" width="216" /></a><br />Alex bröd, de här blev tyvärr lidande av den starka strålningsvärmen, trots tappra försök att vända dem ofta fick de en ovanligt mörk nyans.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfQ4Xab8I/AAAAAAAAAuM/0xJ0nsS5mhI/DSC02601.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfQ4Xab8I/AAAAAAAAAuM/0xJ0nsS5mhI/DSC02601.jpg" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfUSL8xUI/AAAAAAAAAuQ/HI2SQwpFqAk/DSC02609.jpg"><img title="Alex, bak, bröd, Sara, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfUSL8xUI/AAAAAAAAAuQ/HI2SQwpFqAk/DSC02609.jpg" width="216" /></a><br />Elisabeths fröiga tunnbröd. Sara bakar pinnbröd, med russin och sirap och rosmarin!<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfY3mZiqI/AAAAAAAAAuU/U9-7t1VbTaE/DSC02612.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfY3mZiqI/AAAAAAAAAuU/U9-7t1VbTaE/DSC02612.jpg" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Secfc83re6I/AAAAAAAAAuY/qURi6S9tqmw/DSC02615.jpg"><img title="Alex, bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Secfc83re6I/AAAAAAAAAuY/qURi6S9tqmw/DSC02615.jpg" width="216" /></a><br />Pinnbrödsmonstret, och Alex som käkar Elisabeths tunnbröd.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfgB3PKMI/AAAAAAAAAuc/JkcGe9heBmQ/DSC02618.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfgB3PKMI/AAAAAAAAAuc/JkcGe9heBmQ/DSC02618.jpg" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Secfk4Mqf2I/AAAAAAAAAuk/RDpHMb9U9yI/DSC02619.jpg"><img title="Alex, Anna, bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Secfk4Mqf2I/AAAAAAAAAuk/RDpHMb9U9yI/DSC02619.jpg" width="216" /></a><br />Vi hittade ett gammalt baktråg som vi använde att lägga det färdiga brödet i, det här är skörden kl tre då vi fortfarande har två timmar kvar. Till höger Anna och Alex.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfptdQooI/AAAAAAAAAuo/TsuttD7vdxk/DSC02625.jpg"><img title="Anna, bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfptdQooI/AAAAAAAAAuo/TsuttD7vdxk/DSC02625.jpg" width="216" /></a><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecftAbciiI/AAAAAAAAAus/0SXHiOaIm0Q/DSC02626.jpg"><img title="bak, bröd, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecftAbciiI/AAAAAAAAAus/0SXHiOaIm0Q/DSC02626.jpg" width="216" /></a><br />Anna ser till att frallorna blir jämnt gräddade. Mitt Levainbröd, ett av dem som jag blev mest nöjd med.<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfvoDqe5I/AAAAAAAAAuw/uQbz1oX_TEM/DSC02640.jpg"><img title="bak, bröd, Jag, stenugn, Vallby" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SecfvoDqe5I/AAAAAAAAAuw/uQbz1oX_TEM/DSC02640.jpg" width="446" /></a><br />Resultatet av åtta timmars arbete. Nej, jag har inte bakat allt det där, det där är den samlade produktionen. Tyvärr syns det inget vidare hur mycket det blev, till exempel för att tunnbröden täcker lite för bra...<br /> </div>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-30416024010960409172009-04-16T10:44:00.008+02:002009-04-16T10:51:18.490+02:00trägen vinner<div xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml"><br /><img title="" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/SebwABbAiWI/AAAAAAAAAts/AXNaXPBgJzc/DSC02706.jpg" width="456" /></div>I kvarteret där mina föräldrar bor finns en man med beige jacka och en liten svart hund. Så länge jag kan minnas har mannen gått förbi på trottoaren utanför mitt fönster, med hunden vaggande efter. Med åren som gått har hunden blivit äldre och för varje år också lite långsammare. De har aldrig behövt befästa sin relation med ett koppel, bandet mellan dem har varit tillräckligt starkt ändå. Mannen har gått, med händerna på ryggen, en liten bit i förväg och med jämna mellanrum stannat upp, vänt dig om för att vänta in sin vän, och sedan fortsatt uppför gatan. De går alltid uppför gatan, aldrig nedför, antagligen går de samma runda varje dag. Men hunden har blivit äldre och långsammare, och mannen har fått vänta mer och mer för att den ska hinna med. Idag såg jag dem igen, plötsligt har mannen blivit mycket långsammare. Äldre, men inte bara det, nånting har hänt med honom som gör att han haltar svårt, och det ser ansträngande ut att gå. Sådan husse, sådan hund, tänker jag men upptäcker samtidigt att hunden fortfarande drar det kortare strået. Det är ändå fint, det är en väldig trygghet som de utstrålar, de där två. Det är en envis kamp de för, en utdragen förlust mot tiden och en evig seger för vänskapen. De ändrar inte sitt försvar, de stretar på på det enda sätt de kan, trots svaga ben som inte lyder.<br /><br />Och hunden kan vara det långsammaste jag sett på ben. Men så har det varit i många år nu, och han tar sig fortfarande runt.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-29406540042086220592009-04-09T21:47:00.004+02:002009-04-09T21:58:53.346+02:00gifflar<div xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml">Ett inlägg som jag visst glömt att lägga upp:<br /><blockquote><br />Jag blir väckt vid åttahugget av E som bjuder på nybakad saffransgiffel och ett kallt glas mjölk. Hon har gått upp vid sex för att baka gifflar! Det visar sig dessutom när jag går upp att hon fortfarande håller på och bakar. Dubbel degsats och fem-sex olika fyllningar blir det, jag får till och med chansen att tycka till när de sista produceras.<br /><br />Det visar sig att jag någon gång, efter en helg då E varit hemhemma, nämnt att jag saknat att bli väckt med giffel och juice. Mer än så behöver jag inte göra för att maskineriet ska rullas igång. Nu gäller det bara att inte börja ta det för givet, anfall är bästa försvar, så jag kanske kan försöka bjuda/ge igen. Jag får fundera ut vad jag i så fall ska bjuda på.</blockquote><br /><br /><a href"http://lh6.ggpht.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QpePqUrI/AAAAAAAAAr4/zr2FXjq0XfI/DSC02085.jpg"><img title="bak, gifflar" src="http://lh6.ggpht.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QpePqUrI/AAAAAAAAAr4/zr2FXjq0XfI/DSC02085.jpg" width="456" /></a><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QsLzE-jI/AAAAAAAAAr8/ta0uwn7EMzc/DSC02081.jpg"><img title="bak, gifflar" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QsLzE-jI/AAAAAAAAAr8/ta0uwn7EMzc/DSC02081.jpg" width="456" /></a><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QuUoNiFI/AAAAAAAAAsA/wgQBQFlkDe0/DSC02082.jpg"><img title="bak, Elisabeth, gifflar" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QuUoNiFI/AAAAAAAAAsA/wgQBQFlkDe0/DSC02082.jpg" width="456" /></a><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QvDsG21I/AAAAAAAAAsE/HGMOFQ3fD2Y/DSC02086.jpg"><img title="bak, gifflar" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QvDsG21I/AAAAAAAAAsE/HGMOFQ3fD2Y/DSC02086.jpg" width="456" /></a><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QwC4eZAI/AAAAAAAAAsI/86sLAduYaCk/DSC02083.jpg"><img title="bak, gifflar" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QwC4eZAI/AAAAAAAAAsI/86sLAduYaCk/DSC02083.jpg" width="456" /></a><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QxUkz8tI/AAAAAAAAAsM/2qFW1WUsX3Y/DSC02095.jpg"><img title="bak, gifflar" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5QxUkz8tI/AAAAAAAAAsM/2qFW1WUsX3Y/DSC02095.jpg" width="456" /></a><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5Qyv4yoTI/AAAAAAAAAsQ/MUG6IVKyIFQ/DSC02089.jpg"><img title="bak, gifflar" src="http://1.bp.blogspot.com/_7-N0g4qOnc8/Sd5Qyv4yoTI/AAAAAAAAAsQ/MUG6IVKyIFQ/DSC02089.jpg" width="456" /></a><br /> </div>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-9335666102695038912009-04-07T23:27:00.003+02:002009-05-14T14:46:48.814+02:00inte precis isoleringJag är ute i fiskeboda och jobbar på påskkollo den här veckan. Har inte med mig någon mobilladdare men räknade med att jag skulle kunna låna av någon här så att det skulle ordna sig ändå. Än så länge har jag inte haft någon lycka på laddarlånsfronten, och vid det här laget har alltså min mobil gett upp andan, eller i vart fall slumrat till, och kan bara väckas av prinsens kyss, som jag alltså inte är mäktig att utdela. Jag hade nog inte trott att jag skulle se det som ett problem att vara utan mobil en knapp vecka, men så är det. Jag ska inte sticka under stol med att det är särskilt en person som jag saknar, någon som annars skulle få många ringningar (kolla bokstäverna) och meddelanden. En del saker kan man helt enkelt vänta med, men jag är rädd att det också är mycket som går ohjälpligt förlorat i tidens ström. De små sakerna som man tänker idag men har glömt imorgon, de får man ingen andra chans på. De får man fånga i flykten och skyndsamt dela med sig av för att de ska ge näring. Som med skivad banan.<br /><br />Det är först när man går miste om något som man förstår att värdera det rätt, då först kan man ana hur tacksam man faktiskt borde vara för allt man får, och ger också för den delen. Men det är klart att det är bitterljuvt att uppnå den insikten när det är för sent. Alltså borde det ju vara perfekt att förlora saker bara under kortare perioder. Förhoppningen är då att man ska kunna kombinera de båda fenomenen, känslan av tacksamhet och det rätta perspektivet med att faktiskt ha det man är tacksam för rätt framför sig, och i bästa fall kan man till och med sätta ord på sina känslor.<br /><br />Det är klart att det kan finnas relationer och magiska stunder där det fantastiska faller i bitar om man försöker sätta ord på det. Det kan bli krystat och överspänt att hela tiden fånga nuet och sätta ord på allt man känner. Generellt sett tror jag ändå att de flesta relationer mår bra av mer ärlighet, och i det lägger jag då in mer uttalad ärlighet. Fler ord om vad som händer, både utåt och inåt. Jag jobbar som sagt på kollo den här veckan, för personer med multihandikapp. Många saknar våra vanligaste sätt att kommunicera, och för många är det väldigt viktigt just det att nån annan då sätter ord på vad de tänker, känner, ser eller gör. Det kan bli repetitivt och man kan konstatera tio gånger under en och samma måltid att man har varit och badat och att det var roligt och busigt. Jag tror att det finns mycket att lära från deltagarna, som de kollektivt kallas på kollo. I vissa avseenden är det nog så att man i mötet får skala av en massa krimskrams som mest stör och stjäl tid, istället får man fokusera på det mest basala.<br /><br />Jag avslutar med ett citat från fragglarna, jag vet inte om det är relevant, men det sitter längst fram i mitt huvud och vill ut, och då ska inte jag vara den som säger nej. Om du är osäker så säg JA!<br /><blockquote>Du saknar inte sånt du redan har, du slösar inte nånting när du spar. Det är så lätt att glömma bort sin ledsna gråt om man vet att man kan skratta efteråt. </blockquote>simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1891380371026713910.post-62206642407328728212009-04-06T09:34:00.004+02:002009-04-06T09:45:52.425+02:00levainFörra veckan bakade jag levainbröd, jag är inte helt säker på vad det betyder, vad som definierar ett levainbröd, men jag vet att det jag gjorde i alla fall faller i den kategorin. Det som var speciellt med brödet var att jag inte hade något jäsmedel av typen jäst, bakpulver eller hjorthornssalt. Jag började med en blandning av vatten, socker, honung och torkade aprikoser. Denna röra fick stå fyra dagar, så att den började jäsa en smula. Efter det tillsatte jag bara vatten, mjöl och salt. Och en hel del tid, knådning och värme. Det var ett premiärexperiment, och även om brödet blev en smula intetsägande, eftersom det bara innehöll vetemjöl och ingen smaktillsats, så var det kul att det blev så väldigt högt. Det var också om inte första så i alla fall nästan första gången som jag använde mig av jäskorgar för att styra riktningen på jäsningen. Och det var första gången som jag tyckte att det fungerade bra. Jag ansträngde mig också för att knåda och baka ut degen på ett skonsamt sätt, vika på rätt håll, och prydliga degknutar osv. Så här blev resultatet:<br /><a href="http://lh6.ggpht.com/_7-N0g4qOnc8/SdmxZkKGkmI/AAAAAAAAAqo/5iEn49vv6Dg/DSC02437.jpg"><img src="http://lh6.ggpht.com/_7-N0g4qOnc8/SdmxZkKGkmI/AAAAAAAAAqo/5iEn49vv6Dg/DSC02437.jpg" width="456" /></a><br /><br />Man kan söka flera förklaringar till denna nya experimentlusta, <a href="http://sidledes.blogspot.com/2009/03/tedcom.html">tidigare</a> har jag nämnt <a href="http://www.ted.com/index.php/talks/peter_reinhart_on_bread.html">Peter Reinhart</a>, nu kan jag lägga till <a href="http://paindemartin.blogspot.com/">Paindemartin</a>, en alldeles underbar blogg om bakning och surdegar och liknande nörderi. Väldigt välskriven och underhållande, och full av tips för hemmabagaren. Paindemartin har också lett mig till <a href="http://janhedh.com/">Jan Hedhs</a> bok Bröd, läsvärd om man har tid att läsa och om man är införstådd med att man snart kommer att tillbringa helgerna med att vakta degar, mäta rumstemperaturen i solskenet på fönsterblecket, olja in plastbackar, improvisera fram bakstenar och jag vet inte allt. Nördighetsvarning utfärdas, men det är den bästa sortens nörderi. Den sorten som leder till nåt kreativt, dessutom är den kreativa processens slutprodukt nånting ärbart, vilket minskar risken för att man plötsligt har ett helt rum fyllt med preussiska Läkerol-askar, vilket ju är risken med vissa andra sorters nörderi.<br /><br />Till saken hör också E, vi hetsar varandra att baka mer, oftare och bättre. Hur bra som helst! Enda problemet är allt bröd som blir följden av bakandet, dessutom verkar vi ha en tendens att baka samtidigt, så plötsligt står vi där med åtta rykande varma limpor i knät och funderar på vilka som uppskattar spontana presentöverraskningar. Och visst kan man frysa bröd, men det är väl bara att skjuta på problemet samtidigt som man fyller sin frys med det. Som med rådjur; först skjuter man på dem, sen fyller man sin frys med dem.simonhttp://www.blogger.com/profile/05383855092222578220noreply@blogger.com3