torsdag 16 april 2009

stenugnsbak på Vallby

I måndags var det äntligen dags för det stora bakprojektet! Min ursprungliga tanke var att göra upp storslagna planer på vilka bröd jag skulle baka, förbereda surdegar och inhandla lämpliga mjölsorter och verkligen göra det ambitiöst. Tyvärr glömde jag att ta med mig mina bakböcker till kollot i förra veckan, och när jag dessutom fick en släng av förkylning fick jag ändra konceptet. Jag sänkte mina förväntningar, delade min levain i två och matade de båda delarna, på olika sätt, och mer förberedd än så var jag inte när jag begav mig till Västerås för mitt livs första stenugnsbak.

Vi hade med oss en hel massa mjöl av alla möjliga sorter, dessutom förstås jäst, mjölk, kryddor, frön, torkad frukt, surdeg och en massa pryttlar i stil med bunkar, termometer och våg. Vi kom till det lilla torpet vid 11 och tände direkt eld på en föreld så att vi skulle kunna få igång en brasa inne i ugnen. Strax anslöt Alex, och lite senare även Anna och Sara. När väl elden var igång var det ju bara att börja bygga degar. Jag hade ingen struktur alls, men jag hade väldigt roligt. Vi upptäckte snart svårigheter med att baka i en ugn vars temperatur inte låter sig regleras så enkelt. Första bröden blev rejält svarta, men sakta men säkert kunde vi ändå öka andelen bröd som kändes lyckade. Det går ju nästan inte att göra bröd som inte är gott när det är alldeles nygräddat, så det säger kanske inte så mycket, men det blev en väldans massa goda bröd i den där ugnen. Foccacia, vetekrossbullar, levain, tunnbröd, knäckebröd, pinnbröd, tapenadbröd, russinkakor, majsbröd osv. Av naturliga skäl hade vi inte förberett någon lunch utan åt oss mätta på bröd, smör och ost (och kakdeg).

Vi höll på där inne i stugan i ungefär åtta timmar, och även om jag just då inte var så sugen på att äta bröd så är jag fortfarande väldigt tilltalad av idén med vedeldad stenugn. Det är svårkontrollerat och många av våra bröd fick betydligt mer skorpa än vad de fått i en vanlig ugn men hela upplevelsen och smaken på de bröd som blir lyckade gör att det absolut var värt 'besväret'. Jag hoppas och tror att det kommer att bli fler äventyr av den här sorten, och då kanske jag kan ha framförhållning och veta vad jag ska göra, och kanske till och med följa några recept.

När vi återvände hem till civilisationen hade vi (E) fortfarande tre degar kvar, så till kvällsmaten fick vi elugnsbakat bröd, och i förrgår bakade vi ut den sista knäckebrödsdegen. Än har jag inte tröttnat på att baka, vilket gläder mig oerhört. Hoppas att det håller i sig.


Elisabeth fixar den första elden och förflyttar den till ugnen.

Alex var snabbast i degbyttorna och var först med att grädda bröd.

Alex bröd, de här blev tyvärr lidande av den starka strålningsvärmen, trots tappra försök att vända dem ofta fick de en ovanligt mörk nyans.

Elisabeths fröiga tunnbröd. Sara bakar pinnbröd, med russin och sirap och rosmarin!

Pinnbrödsmonstret, och Alex som käkar Elisabeths tunnbröd.

Vi hittade ett gammalt baktråg som vi använde att lägga det färdiga brödet i, det här är skörden kl tre då vi fortfarande har två timmar kvar. Till höger Anna och Alex.

Anna ser till att frallorna blir jämnt gräddade. Mitt Levainbröd, ett av dem som jag blev mest nöjd med.

Resultatet av åtta timmars arbete. Nej, jag har inte bakat allt det där, det där är den samlade produktionen. Tyvärr syns det inget vidare hur mycket det blev, till exempel för att tunnbröden täcker lite för bra...

1 kommentarer:

Henrik

Vad kul med vedeldad ugn! Det låter som en dröm. Ska vi höras i veckan någon gång?

  © Blogger template 'Totally Lost' by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP