välj mig

Min nuvarande sysselsättning benämns arbetslös, eller för den mer hurtigt lagda, arbetssökande, eller för den som lever i förnekelse; mellan jobb eller till och med till arbetsmarknadens förfogande. Oavsett vilket, jag förväntas fylla mina dagar med att förändra detta, lämpligen genom att söka jobb på ett sådant sätt och i en sådan omfattning att jag så småningom får en anställning. Jag har tragglat med detta i drygt tre månader nu och det har tappat något av sin forna glans. Jag vill inte hänge mig åt självömkan, jag har det bra på många sätt, och det finns många som varit i min situation väldigt mycket längre och med svårare förhållanden ekonomiskt. Icke desto mindre; jag är trött på det, jag blir rastlös och stressad men utan att det leder till något konstruktivt.

Idag har jag emellertid upptäckt en ljusning, jag satt och kollade igenom platsannonserna och sökte också två tjänster, om än något halvhjärtat. När jag så fann en tredje tjänst som verkade intressant insåg jag något. Den som har gett upp har inget att förlora. Det låter mer teatraliskt än det är. Jag bytte helt enkelt mitt perspektiv. När jag skrev det personliga brevet frångick jag den torra och korrekta mall jag tidigare använt och tillät mig att faktiskt bli personlig. Jag erkände utan vidare att jag saknade den yrkeserfarenhet de hade satt upp som krav men valde att trycka ordentligt på att jag är genuint intresserad av habilitering. Jag tillät mig att vara kaxig, osvensk utan att för den skull skriva något som jag inte kan stå för. Det är utåt sett ett litet steg framåt, men jag tror att det var ett viktigt steg för mig. Återstår bara att se om arbetsgivaren faller för det.

Häromdagen tackade jag nej till att arbeta på kollo i sommar med förhoppningen om att jag i stället ska hitta ett sjukgymnastjobb. Kanske är det något jag kommer att få ångra.